Aftonbladet – 9 november 1866, sida 2

istriktehefen Adelsköld, och den 18 Oktober lef arbetet slutligen afsynadt af kronofogden söthlin, med biträde af förste landtmätaren och vå gode män. Sjön Tysslingen och Svartån, nellan Bäcks qvarn och Lindbacka pappersbruk Nerike, hafva årligen genom öfversvämningar att under vatten en stor areal af den fruktba-: aste jord — stundom vid ovanligare flöden för-. yrsakat ofantlig skada genom förstörandet af de utmärkta skördar, som oftast växa på de kringiggande åkrarne — alltid hindrat uppodlingen vf de vidsträckta, lågt belägna kärrtrakterna, samt oftast låtit den våghals, som, förledd af några torra år, utsträckt sin odling utom den samla åkerns gräns, dyrt umgälla sin tilltagsenhet. För att göra sig fria från denna svåra fiende, fattade jordegarne, efter att frågan många gånger varit ä bane och åter blifvit nedlagd, det beslut, att sänka sjön och upprensa ån; och sedan vid riksdagen 1863—1864 ett lån af 100,000 rdr blifvit bolaget beviljadt, börjades arbetet i Oktober 1863 — och är, såsom nyss nämndes, denna höst fullbordadt och afsynadt. Arbetsoch materielkostnaden har utgjort 154,300 rår. Härtill komma för undersökningar och förberedande kostnader 4700 rår; vidare kostnaden för expropriationer, som måst medtaga ansenliga summor, då största delen af den erforderliga jorden varit åker af allra bästa beskaffenhet, arvoden, landtmäteriförrättningar, administration, kapitaliseradt framtida underhåll m. m. 66,000 rdr; räntor under arbetstiden 10,000 rdr; eller tillsammans 235,000 rdr. Härför hafva omkring 2000 tunnland direkt vattenskadad jord blifvit torrlagd samt en jordvinst af troligen öfver 300 tunnland sjöbotten erhållen. Härförutom har dock en betydlig areal af åkerjord, som ej ansetts böra bidraga till kostnaden, då den blott mera sällan direkt lidit skada, vunnit en högst väsentlig förbättring genom den säkerhet den nu fått, att aldrig lida af öfversvämning, och dels derigenom, att den nu kan genom dikning fullkomligt befrias från bottensyra, hvaraf den förut i hög grad lidit. Bästa beviset på sänkningens nytta har innevarande, ovanligt våta år gifvit vid handen, då, såväl vid den särdeles svåra vårfloden, som under den regniga sensommaren, vattenståndet icke förorsakat den ringaste skada, fast det säkerligen eljest skulle hafva gjort stora förödelser här, såväl som annorstädes med lika belägenhet; och på de delar af de nu odlade ängarne, som redan i år burit skörd, har denna varit öfver förväntan ymnig.