Till den välgörande sllmänheten! Fattigdom, sjukdom, värnlöshet! se der trenne olyckor, hvilka, sammanhopade på ett h 1, väl böra behjertas. — En blind man med en sinnessvag hustru och utan huld eller skyld, utan någon på jorden att vända sig till, för erhållande af understöd... Kasten en blick på denna sorgliga tafla och öppnen edra hjertan, I lyckligare lottade! Mannen, som varit sjökapten, blef för 8 år sedan alldeles blind och följaktligen ur stånd att försörja sig och sin hustru, hvilken sednare då uppbjöd all sin kraft, för att söka förtjena det nödvändiga. Detta lyckades henne, men endast för en kort tid, hvarefter den ena motgången på den andra snart gäckade alla hennes förhoppningar. Sorgen häröfver gjorde henne vansinning Så bedröflig har nu ställningen länge varit för de beklagansvärda makarne. Ingen enda ljusglimt upplyser deras beständiga och tredubbla mörker — ögats och hjernans samt utkomstens. Ädle menniskovänner, som hafven något att gifva, räddeo dem från att förgås af hunger och köld under nu instundande svåra årstid! — Deras bostad är vid Norrlandsgatan N:o 27, men de tillhöra fioska församlingen. Listor, till antecknande af godhetsfulla gåfvor, äro inlemnade i föl jande boklådor, nemligen: Huldbergs, Re geringsgatan N:o 11, Flodins, Malmtorgsgatan, Fahlstedts, Storkyrkobrinken, Hjortsvergs, Södermalmstorg, samt på Aftonbladskontoret vid Mynttorget. Ordentlig redovisning skall sedermera följa. Stockholm i November 1866. Wilhelmina Stålberg. Redaktionen har öfvertygat sig om sanningen af ofvanstående.