Aftonbladet – 6 november 1866, sida 3

1 I fältet. ed OSV OS 3 I or I De öfriga nödgades man lemna qvar. öfveransträngning. 11859, tecknad i sina rysligheter utaf ögonvittnet I Henry Dunavt har vändt hela den bildade verlom låtit sig verkställa i följd af förenade kraf ter och nya uppfinningar. I fordna tider var det envåldsherrar, som förde krig, ofta af ringa anledning och med biträde al lejda utländska trupper eller dräggen af folket Folken sjelfva deltogo icke uti stridens utgång. I hänce!se af nederlag eller seger hade de att lida antingen af egna eller at fiendens trup. per. Förhållandena äro nu annorlunda. De iria folken vilja lefva och dö för sitt oberoende. Landets barn gå sjelfva hurtigt i fält. Hela folket deltager lifigt i hvarje den ringaste skiftning af kriget. Det är en frisk och stark afdelning af nationen, som blottställes för krigets vapen och faror. Den sårade eller sjuke militären kräfver hjelpen, icke såsom en det enskilda deltagandets nädegåfva. utan har anspråk på att samhöllet, som han sökt försvara, skall infria sin hedersskuld. Den, som efter stridens slut besökt de sårade på valplatsen eller i ambulanserna, har helt visst ofta hört käcka soldater vemodigt klaga: ?Här ligga vi nu alldeles öfvergifna, och vi ha dock stridt tappert!? Der finnes ju också nästan intet, som för dem ersätter den saknade omvårdnaden i hemmet. Armåerna förflytta sig ofta både under och efter striden. De få militärläkarne medhinna ej förbindningen at alla i striden sårade och måste för öfrigt åtfölja sjelfva hären, I alla händelser blifva en stor del sårade qvärliggande på slagHuru länge det dröjer innan de upptagas och vårdas kan ofta bero på slumpen. Barmhertighetskänslan och en god vård om de sårade ålägga skyndsamhet. Den engelska tidskriften The Lancet omtalar, att, då efter slaget vid Alma de stridande armeerna genast tågade vidare, en engelsk läkare, dr James Thomson, stannade frivilligt qvar på slagfältet, tillika med sin vaktsoldat, under loppet af 4 å 5 dagar för att ensamma vårda omkring 700 svårt sårade ryssar, tills det ändtligen lyckades dem att bringa ungefär hälften af dessa ombord på en engelsk ångare och öfverföra dem till sjukhusen i Odessa. Fartyget måste nemligen lägga ut, emedan en styrka af nägra tusen ryssar närmade sig. Den menniskovänlige läkaren dog uti kolera kort efter denna Skildringen af Solferinos slagfält natten och de tre följande dagarne efter slaget den 24 Juni dens uppmärksamhet på nödvändigheten att minska de gräsliga olyckorna på slagfälten. Det blir också nödvändigt att numera, då större truppmassor föras i fält och förstörelseverktygen bli mera verksamma, omtankan om militärens omvårdnad ökas, — ty icke finnes der utsigt, att menniskorna skola upphöra att bekriga och döda hvarandra. En annan sida afkrigets olyckor äro sjukdomarne. Kolera, tyfus, rödsot, skörbjugg och hospitalsbrand kräfva sina offer långt talrikare än sjelfva striderna. Krigshistoriska intyg om behofvet af läkarevård för svenska armen, meddelade af nuvarande öfverföltläkaren vid Stockholms garnison, en medlem af föreningens verkställande utskott, -vitsorda att äfven den svenska krigshären under de sednaste trenne århundradena varit hemsökt flerfaldiga gånger mera af sjukdomsförödelser än af fiendens vapen; att bristen på läkare för landtarmens öch flöttans krigsbehof varit utomordentligt stor; och att den änvu på sednaste tiden var så stor, att man nödgades anförtro ledningen af större sjukhus åt persöner, som icke egde rätt att läkareyrket på egenhand utöfva. När härtill kommer, att dödligheten bland läkare i fält är i allmänhet ganska betydlig, så inses lätt den stora svårigheten att motsvara rättmätiga anspråk. De sjukvårdssoldater, som numera inöfvas, kunna vara lämpliga att med behöflig .omtanka uppsamla de sårade på slagfältet och der eller i fältambulansen under vissa förhållanden anlägga den första förbindningen, men: torde vid frågan omsjukes tillbörliga omvårdnad på militärsjukhusen stå långt efter den qvinliga omvårdnaden. Det förmår ingen offentlig förvaltning, dess organisation må vara än så god, att tillfredsställa de behof, som påkallas för den sjuke eller sårade militären i fält. Den frivilliga sjukvården måste derföre hjelpa till och, för att kunna det, göra sina förberedelser i god tid. Samhället, hvilket vanligen belönar den, som räddat ett enda menniskolif, kan icke eller får icke tveka att med alla krafter understödja den frivilliga sjukvårdsföreningen, som åsyftar att i krig rädda tusende medborgares lif. Förnyade. upprop torde derföre böra utgå till allmänheten på så sätt, att de träffa hela samhället i dess olika skiftningar af välstånd, ställning och förmåga. Är sjukvården i krig otillröcklig — och detta spörjes nogsamt — skall mången frivillig tveka-eller afrådas. Man vågar gerna lif och blod för fäderneslandets försvar, men vill ej utsätta sig för sjukdom utan vård, för död utan ära. Det ligger en stor tanke deri, att emellan landsmannen och fienden ingen åtskilnad göres, utan båda äro föremål för omvårdnad. TI krig dödar man sin fiende, men hatar honom icke. Väl har man redan under de århundraden, som närmast föregått vårt, insett att kriget icke uttrycker en stämning emellan särskilda menniskor, utan emellan särskilda stater, och sålunda i allmänhet egnat åt fiendens sårade och sjuke ett deltagande, som gätt hand i band med samhällenas stigande hyfsning. Det var dock förbehållet början af vårt århundrade att höra den satsen uttalas, att ?de särskilda folken böra under fred göra hvarandra så mycket godt som möjligt och under krig så litet ondt som möjligt. Men tillämpningen åf satsens sednare hälft var det förbehållet våra dagar att offentligen erkänna. I öfverensstämmelse med konventionen i Genåve den 22 Augusti 1864, hvars beslut Europas flesta makter biträdt, hafva dessa hufvudsakligen öfverenskommit, att ambulanser och militärsjukhus samt transporter af sårade skola, jemte all den hithörande personal, anses af de krigförande makterna för neutrala; att de i fält sårade eller sjuke, de må tillhöra hvilken nation som helst, skola upptagas och vårdas; och att de af lan: dets inbyggare, som egna de sårade vård, skola vara skyddade och fria och, ifall de i sitt hem vårda någon sårad, deras bostad fritagen från truppers inqvartering och de sjelfva erhålla minskning uti möjligen påbjudna krigsumgälder. Dessa mellanfolkliga bestämmelser borde vara allmänt kända och under krigstid meddelas från predikstolen. De befrämja allas deltagande för alla. De afse, så tillsägandes, hela menskligheten, hvarje land, hvarje trakt, hvarje familj, ithy att ingen kan säga sig vara fullt tryggad för krigets olyckor.? Härefter föredrogs den af verkställande utskottet afgifna årsberättelse, ef hvilken inhemtades, att vid elutet af förra året, det första sedan föreningens stiftelse, räknade densamma 3470 medlemmar af alla samhällsklasser och från rikets mest skilda delar, hvilkas årsafgifter utgjorde tillhopa 6143 rdr 25 öre. För nu löpande år ha hittills årsafgifter erlagts af 3250 personer med tillsammmans 3300 rdr. Föreningen räknar talrika medlemmar bland armens och flottans officerare och vid några regementen hafva äfven åtskillisa bland underbefä00 bet 1 ng om TR KT DR RA 0 fe