Aftonbladet – 6 november 1866, sida 2

la, som handla med spanmål och mjöl, !! af vigt att så tidigt sora möjligt erhålla nderrättelse rörande hvarje på prisställ-!qa ingen inverkande omständighet, och såle-lefi es äfven derom, huruvida de af ständerna ;reslagna tullsatserna vinna regeringens anktion eller ej. Allehanda har naturligtvis insett, att mot W et billiga anspråket, att regeringen till följd K. äraf måtte så fort som möjligt utfärda tullaxan, icke skulle kunna göras någon inändning, och derför har tidningen funnit ör godt att uppställa detia anspråk, i stäl-he et för det förra skriket om skyddd redan etta år, hvarom något beslut icke blifit och icke kunnat blifva af ständerna lz attadt. ! Vi hade äfven tillrättavisat Allehanda för p let tidningen velat pådikta regeringens!n örste ledamot? en på riddarhuset afgifven! högtidlig försäkran?, att ständernas åsigt mu komme att af regeringen respekteras. aj Ti bestredo sanningsenligheten af påståen-!b let att någon sådan förklaring blifvit gif-fö ren, och erinrade om hufvudinnehållet af k vad frih. De Geer vid det åsyftade till-, ället verkligen yttrade, Allehanda låterl, ig likväl icke häraf bekomma, utan upp-r lukar oförskräckt sin osanning än en gång. O Sanningen är?, säger det värda bladet,s att h. exe., för den händelse klämmen förkastades, men ständerna äfven vid dennala riksdag yttrade sin önskan om återgång t från den friare tull-lagstiftningen, för-lu Psäkrade att regeringen komme att respekt era en sådan folkombudens mening.? Al-l, jehandaredaktionen förklarar sig ?stå förk detta påstående och tager till vittne delt många vid tillfället å Riddarhuset när-X varande. j Vi ha ansett det icke tjena till någonting q alt upprepa vårt motsatta påstående, då deta sjeliva verket är så lätt att genom ridder-!k skapet och adelns protokoll utröna hvad jla som i detta afseende verkligen är sanning. i Vi ha derföre dröjt med ämnets berörandel, inyo tills vi fått taga del af frih. De Geers i; yttrande. H. exc. hade vid början af de. li batten om klämmen uppläst ett skriftligt i anförande af frih. Gripenstedt och uppträd-! de sedermera ånyo för att för egen räkning ( upptaga till vederläggning de skäl, som åbef ropats till stöd för antagande af den berykls tade slutmeningen i tullbetänxandet. Efterlå att ha yttrat sig rörande den konstitutio-! nella princip, hvarom här var fråga, slöt han sålunda: i Jag kan derföre icke annat än på det högsta j önska, att ridderskapet och adeln icke måtte in stämma uti ett uttalande, som åsyftar att bestrida en vigtig, samt konstitutionel grundsats. ( Men jag vill dermed icke i ringaste mån eller i någon riktning hafva uttalat mig i fråga derom, huruvida den konungamaktens rätt, för hvars erkännande jag kämpar, bör vinna någon tillämpning å den tilltaza rikets ständer nu gå att be-11 slutä; och jag protesterar på samma gång emotl: den tydning man i detta afseende velat gifva åt!; några ord i det af mig här upplästa anförande ; af-frih. Gripenstedt. Dessa ord lydde: hvad: som icke är rätt, dt är ej heller klokt eller! nyttigt. Detta är den enkla grundsats, hvilken: jag hittills följt och som jag icke ämnar öfver-4 gifva?. Jag hemställer om af dessa ord, wttalade i ett allmänt resonement, som icke angick den nu föredragna punkten, kan dragas den slutsats, som friherrarne David Hermelin och Schulzenheim derifrån velat hersta. Om rikets ständer skulle äfven vid denna riksdag yrka en återgång från den friare tull-lagstiftning, som nu en längre tid gjort sig gällande, så blir ställningen ganska svår för en regering, som å ena sidan är lifligt öfvertygad om de skadliga verkningar som af en sådan återgång förr eller sed nare skulle blifva en följd, men som å andra sidan också ganska väl vet hvad aktning den är skyldig representationens mening, — en aktning som visserligen icke förminskas, om framställ-. ningen af denna mening hålles inom ostridigt lagliga gränser. ; Vi ha med kursiv stil utmärkt de ord il detta yttrande, hvilka, såsom enhvar finner, innefatta den mest uttryckliga och oförtydbara förklaring, att ?regeringena förste ledamot? icke ville yttra sig med afseende på regeringens blifvande åtgärder med anled-: ning af de beslut, ständerna komme att fatta i tullfrågorna. Vi hafva os3 tillfälligtvis med visshet bekant, att Allehanda-redaktionen hade tillgång till verba formalia il detta frih, De Geers yttrande då dess sedvaste artikel offentliggjordes, och man måste verkligen häpna öfver den oförsynthet, som det oaktadt med stora åthäfvor förklarar sig ?stå? för deu en gång uppdukade osanningen. Men detta är visserligen icke första gången som protektionisterna söka genom lögnen främja sina syften, och det blir säkerligen icke heller den sista. Man torde för öfrigt af frih. De Gcers yttrande finna, att den förutsättning, under hvilken han antydde att regeringens ställning skulle blifva svår, var den, att ständerna äfven vid den då pågående riksdagen skulle yrka en återgång från den friare tulllagstiftningen. Lyckligtvis kan detta anses alldeles icke hafva inträffat, och någon anledning till bryderi för regeringen säledes icke förefinnas. Ty den omständigheten, att genom slumpen i förstärkta bevillningsutskottet tre (säger 3) nu tullfria artiklar af någon betydenhet blefvo belagda med tull, lärer svårligen kunna betraktas säsom något yrkande om återgång från den friare tull-lagstiftningen, då det en längre tid följda systemet upprätthölls med afseende å alla andra artiklar. Det dröjsmål med tulltaxans utfärdande, som ur spanmålshandelns synpunkt kunde vara att beklaga, har för öfrigt medfört en fördel, och en ganska vigtig. Regeringen har fått tillfälle att se huru skörden och konjunkturförhållandena gestaltat sig. Och ställningen är nu sådan, att väl knapast en tanke vidare kan uppstå om ifsmedelstullars återinförande. Sädesoch mjölpriserna stiga med hvarje dag och närma sig snart den höjd då det varit vanligt att tullarne upphäfts när sådana varit stadgade. Och samtidigt blifva, till följd af den tryckta penningeställningen, arbetstillfällena ganska knappa inom en del industriella yrken. Det skulle ingalunda lända till någon fördel för jordbruket och spanomålshandeln om nu i dagarne en tulltaxa utfärdades, som åsatte tull å en : del lifsmedel, men regeringen om några veckor eller månader, till följd af de arbetande klassernas rättmättiga klagomål öfver brödets dyrhet, nödgades åter upphäfva dam Mn tdnanket 2 sand henlkata altan