Aftonbladet – 6 november 1866, sida 2

FET BE NISSE USF ERRSReTER SEE SL SN Kapten John Eriosson. Det är oss ett nöje att återigen kunna berätta en ny fremgång vunnen af denne vår frejdade landsman. Enligt sednaste underrättelser från Amerika har kapten Ericsson ånyo ökat antalet af de många segrar inom vetenskapens område han redan förut skördat. Berättelsen härom är lika egendomlig som för Eriesson hedrande. När kapten Ericsson byggde sin första monitor, var såväl ingmaskinen som sjelfva fartyget en sjelfständig skapelse af hans eget snille. Sedermera byggdes i Amerika en hel flotta monitorer, hvilka alla konstruerades efter Eriessons anvisningar och försågos med samma slags ångmaskin som användes å den första monitoren. En dylik framgång för en enda person var väl starkt för öfriga ingeniörer att med godt lynne kunna smälta. Man vågade ej förkasta sjelfva fartyget, hvars stridbarhet genast från första början hade visat sig alltför påtaglig; men mot ångmaskinen -borde man kunna göra sina anfall. I denna anda uppträdde också flere ingeniörer med än en och än en annan anmärkning, och ibland andra äfven chefen för amerikanska flottans maskiniststat, mr Isherwood. I en offentlig skrift förklarade han, och bevisade det teoretiskt, att Ericssons ångmaskin i alla hänseenden var olämplig för örlogsfartyg?. Amerikanska styrelsen kunde ej undgå att höra härpå, samt beslöt slutligen att göra ett grundligt prof. Man anbefallde byggandet af fyra alldeles lika monitorer, af hvilka Ericsson fick till 2:ne konstruera maskinerna och Isherwood till de båda öfriga. Ericssons maskiner voro lika med hans andra monitor-maskiner, och alla fyra maskinerna voro af samma hästkraft. De derpå följande profresorna gåfvo Ericssons maskineri en afgjord ecger. De gåfvo ej blott större fart, utan visade sig äfven ötverlägsna genom sin jemnare gång, tillförlitligare hållbarhet, lätthet att sköta m. m, Härmed var det dock icke slut, ty ehuru segern var obestridlig, återstod ännu eninvändning. Man påstod nu, att om än Ericssops maskiner kunde gå an för mindre fartyg, vore de dock olämpliga för stora krigsskepp, som fordra större hästkraft. Amerikanska styrelsen beslöt då ett nytt försök, motsvarande frågans nu större dimensioner.) Tvenne för snabbgående konstruerade fre-l gatter, byggda efter samma ritning, hvarera af 335 fots längd och 3800 tons drägtighet, stodo redan på stapeln. För den ena, hvilkens namn är Madawaska, kontraherades med Ericsson att leverera ångmaskinen, och för den e2ndra, Wampanoag, uppdrogs åt Isherwood att konstruera maskinen. Båda maskinerna konstruerades för samma hästkraft, nemligen 1600 nominella och 4500 effektiva hästars kraft vid 25 E:s ångtryck. På det jemförelseförsöket skulle blifva så mycket noggrannare, erhöllo båda fartygen samma antal och alldeles lika ångpannor, hvilka konstruerades af Isherwood. Ehuru profturerna ännu: ej äro slutade, antyder dock allt att Ericssons ångmaskin blir sin motståndare betydligt öfverlägsen. Madawaska gör redan, med regleringsventilen i ångpipan endast 3s öppen, fulla 15 knop, och antages med visshet, sedan öfverkokningen i pannorna upphört, komma att göra 16, hvarigenom denna fregatt blir det snabbeste bevärade iartyg som åtminstone hitintills funnits. Några uppgifter rörande Madawaskas maskineri torde för en del af vära läsare vara af intresse, Ångmaskinen är den å monitorerna begagnade vibrating lever engine?, och såsom förut är nämdt, af 1600 nominella hästars kraft. Cylindrarne hafva 100 tums diameter. Hvarje cylinders piston är försedd med 2:ne i samma höjd liggande pistonstänger, hvilka peka bordvards i fartyget. Med tillbjelp af vid yttre ändarne af pistonstängerna anbringade tvärstycken och tillhörande länkar, öfverflyttas hvarje pistons rörelse till en kort vippvef, fästad till främre ändan af den med propelleraxeln ; arelellt liggande vippaxeln. Vippaxlarne, som hafva 23 tums diameter, uppbäras hvardera af trenne lager, hvilka äro fästade vid ändarne af trenne gjutna tvärskepps löpande ramar, som åter äro säkert bultade till bäddplåtar, hvilande å kölsvinen. Den främre och mellersta af dessa ramar uppbär cylindrarne, hvaremot den mellersta och aktra utgöra stöd och fäste för inre axellagren. Vefven kringvrides af 2:ne vefstakar, förenade till 2:ne, vid förenämnde vippaxlars ektra ändar på undersidan utgående vippvefvar. Dessa vefvar äro 60 tum länga; de korta, å hvilka pistonstängerna verka, äro deremot endast 38 tum. Genom dessa olika dimensioner af vippvefvarne, kan propelleraxelvefvens längd göras större än den eljest i en maskin med fyra fots slag skulle blifva; ty i stället för 2A tum blir vefvens längd nu 38 tum. Detta är en af de framstående egenskaperna i detta slags maskiner, och härigenom vinner man en ganska betydlig förminskning i påkänning, såväl å vefpinnen, som axellagren. Men det mest framstående i Madawaskas maskineri, och som utgör en fullkomlig nyhet i konstruktionsväg, är appliceringen af balansvigter till förekommande af de knyckningar, som måste medfölja hastig framoch återgående rörelse af så tunga pistoner som dessa. Vid en hastighet af 60 slag i minuten, hvilket är något under den maximibastighet man beräknat, blir pistonens hastighet vid halfva slaget 13 fot i sekunden. Emedan nu vefyen gör ett omlopp i hvarje sekund, är tydligt, att den uppgifna hasti:heten af 13 fot i sekunden mäste förvärfvas på den korta tiden af 14 sekund, och att pistonen åter måste bringas till hvila på samma korta tid. Den förenämnde balansvigten, som uppbäres under, och fästas till en arm å vippaxeln, rör sig i motsatt direktion mot pistonen. Under förutsättning att vigterna äro passande, kommer denna deras rörelse åt motsatt håll, att verksamt minska de knyckningar som eljest skulle uppstå. Cylindrarne äro försedda med dubbla ångmunnar, hvardera 24 tum breda och 92 tum höga, samt särskilda expansionsslider. Maskinerna kunna omkastas på ganska kort tid, med tillhjelp af en hydraulisk cylinder. Dlatta sätt stt manövrera maskinerna använrn och 0 Kn