Aftonbladet – 3 november 1866, sida 2

det giftermål, som jag för dig har i sigte, skulle du bli en dam, en drottning. Du skulle förbli herrskarinna öfver din person, och, om du så vill, öfver din förmögeahets ett väl uppstäldt kontrakt kan allti Är det tillåtet, afbröt Violante kallt, Satt fråga, om detta giftermål, som icke skulle vara simpelt, visar sig för er under lefvande och kända drag? Detia giftermål, om hvilket ni för mig drömmer, har det ett namn? Det har ett sådant4, svarade han, ett sällsamt och lysande namn. Åh, män kan ej sätta i fråga dess adel; den framglänser för deras ögon, som för första gängen se det i skrift. Och då man hör det uttalas, är det som en krigisk och helig musik... men detta namn vill jag ej säga dig. 4Hvarför icke?4 sade Violante. Ar det derföre, att det skulle göra mig rädd?4 Rädd!? upprepade advokaten med. ett tvunget skratt, visst icke, ty du är en förståndig och modig flicka, som föga bekymrar sig om de dårsktiga rykten, som äro i omlopp. Du är ingen vän ef legender och fabler. Jag har ofta klandrat detta ditt tycke, men jag hade orätt. Jag har ofta bea dig för att ha mindre fantasi än förstånd; det är emellertid en sanning, att det sednare är någonting vida sällsyntare än den förra. Och det är just detta som fru markisinnan Croix-de-Vie sade mig i går afton, ty vi talade om dig. Markisinnan bedömer de riktigt, Violante; man skulle kunna säga, att hon gissat din karakter. Gissat — är här rätta ordet. Och föröfrigt om markisinnan Croix-de-Vie icke känner dig alldeles väl, som hon har den godheten att önska, så är felet ditt eget; du bar ej velat det.?) fi(Forts.)