Aftonbladet – 3 november 1866, sida 2

FAMILJEN CROX-DE-VIE,) PAUL PERRBET. Öfversättning från franskan. Hon gick hastigt ut från denna kammare, från detta vedervärdiga torn, söägande för sig sjelf, att hon der inträdt endast för att der fisna en ny källa till oro, en dåraktig känsla, som bon förr aldrig rönt. Aldri hade hon förut kännt någonting dylikt, aldrig hade nyfikenhet på okända föremål intagit något rum i hennes lif. Det är förmodfigen en känsla, som icke tillfredsställer själen; den åtföljes af en sällsam sinnesrörelse. Violante kände behof af att frigöra sig från en outsäglig tröghet, som nu rädde i hennes själ. Till en början föresatte hon sig att glömma hvsd hon nyss läst, att åtminstone slå det ifrån sig och ej på länge tänka deruppå. Nu ville hon inandas en friare luft, se himlen öfver sitt hufvud och lifva sina sinnen med ena hastig gång. Hon gick igenom trädgårdarne, steg ned utför den sista terrassen, som ledgo till floden, och följde så denna väg, den enda i hela nejden som behagade henne, emedan huru trögt en flod än må flyta fram, allt likväl är i en viss rörelse på dess stränder; floden sjelf rör sig och talar; det är den lefvande naturen; förening af jord och vatten åstadkommer en lefvande harmoni. Violante gick hastigt framåt, släpande efter, sig i gräset med ett visst vårdslöst och likväl stolt behag de långa vecken af en violett 3) Se A. B. nr 251—256.