Aftonbladet – 2 november 1866, sida 2

XV:s slott. Fröken Bochardiere ryste; och hvarföre? Alla dessa rörelser, som hos henne väcktes af dessa föremål, hvilka ej rörde henne, började förekomma henne tanklösa, ja barnsliga. Otålig öfver att ej kunna frigöra sig derifrån, Jemnade hon sin fars vackra teckning och öfvergick till de följande sidorna. Advokaten firade till en början den urgamla slägts ursprung, hvars häfdatecknare han gjort sig till; en lång och ståtlig i: ledning, som oupphörligt upprepades. Violante var redan sedan föregående aftonens läsning mätt på all denna herrlighet hos sina högadliga grannar. — I skötet af dessa samma skogar, på en af odlingen nästan oberörd jord, hade denna ädla familj haft sitt ursprung. Den härstammade från n Armoörikansk höfding, som haft en nästan kunglig myndighet. Denna höfding hade, sedan han omfattat den sanna religionen, blifvit ett helgon, det vill säga en half gud. Man dyrkade än i dag Siochan de Croix-de-Vie uti en af de närbelägna stadens sockenkyrkor, som blifvit invigd åt honom, Ack, hvilket ordprål, hvilka prydnader framkallade icke allt detta från advokatens gyllene penna. Men detta var ännu åtminstone nåig oskyldigt, och Violante var nöra att småle deröfver. Hostigt fullföljde hon, omfattande med en bliek en hel sida, ofta öfverfarande femtio, berättelsen genom två till tre sekler. Bedrifter, utförda af en Croix-de-Vie, kaklad Taillefer, som med den tveeggade klingan af sitt svärd klöf itu sina fiender i två delar, rörde henne obetydligt. En annan Croix-de-Vie hade omkring 1240 talet varit för en kort tid prins af Antiochia, se. dan han äktet en dottersdottersdotter till den lietige Bohemund af Turint, Robert