Aftonbladet – 1 november 1866, sida 3

hade förjagat honom från hans födelsebygd. Det hade sket år 1815. Våra vänner, tienderna, hvilka till ett antal af1,200,000 hade kommit för att återge oss friheten, hade börjat med att ta den ifrån oss. Jaques Lescalopier säg en deg i sin fars hus, som ver rymligt, anlända fyra preussiska granadörer, som der inqvarterade sig. Morgonen derpå hade han en träta med den längste, den våldsammaste, den törstigaste af de fyra; det var en Goliaths kamp emot David. Men undret förnyades; jätten fick bita i gräset; och de båda Lescalopier, far och son, mäste rymma ur huset. Fadren dolde sig i en närbelägen sted, men sonen begaf sig lävg:e bort. Han medförde en ansenlig summa i sin gördel; han hade i Paris länge studerat lagfarenheten, han hade tagit sina grader, och processer ficner man i verldens alla läsder. Han gick och gick; vålnaden af Blächers soldat med hans värja i kroppen förföljde honom salltjernt. Jaques Leserxlopier gick icke desto mindre vidure, helt stolt öfver det patriotiska verk hen utfört, och det kostade på honom nBit icke för de förbigående kunna berömma sig deraf. Anlönd till Jurabergets höjder, stannade han, Framför honom utbredde sig en temligen stor stad; han fick höra att den var rik, samt att alla unga advokater blifvit dödade under försvaret af grän. sen. Han knäppte upp sin gördel, hyrde sig en bostad, och lät göra sig en advokatdrägt. . Den nykomne fann lyckan bevågen, men likväl alltid en smula nyck ull. Det föll henne in a:t ingifva bonom ena ädel haudling, som icke stod i strid med hans föregående lif, men som skulle bli i föga öfverenestämmelse med haus tillkommande bana. Han vågade inför domstol försvara