Aftonbladet – 1 november 1866, sida 2

Violante kuvde ej trösta sig öfver sin mor mors död, hon hade ej mod att göra visi ter. Jag tror, Gud förlåte mig, till och mec att fröken Violante en gång hade vrickat sig. Ni sade mig detta en dag; morgonen derpå mötte Chesnel er dotter i skogen, Hon har aldrig velat bli bekant med mig: se der rena sanningen. Hon har ej velat!... Jag har ännu ej slutat. Men jag fruktar högligen att hvad jag änvu har att säga, gör på er samma verkan som en förargelseklippa, min vän! Jeg frukter att er dotter är en liberal, herr de Bochardidre. Fru markisinna, sade advokaten; mina kända tänkesätt... 4 utgöra en borgen för hennes. Se det kan man kalla att tala. Lika godt! Ah, efter denna försäkran känner jag mig lugnad. Min stackars Lescalopier, uni förlorar ju alldeles fattningen! Men säg mig, har då er dotter träffat markisen i kyrkan? Her hon ieke sagt er någonting om honom ? tHon har sagt mig... Men förlåt mig, fru markisinna, min dotter är litet besynnerlig, jag medger det, Markisen var på den tiden ännu ganska religiös. Hon sade mig att han hade en mycket ondaktsfull min och att han såg bra ut då han bad. Bå tycker icke jag, sade enkefrun, det plågade mig då att se på honom... Men detta ör icke sådant som en flicka, hvilken tänker på kärlek, yttrar om en ännu så ung man. kr passion att få tillhöra de våra förviller er. För emellertid hit er dotter... i fall hon sjelf vill det. Vv. Fröken Lescalopier de Bocbardiere var åtminstone i en punkt lik markisinnan Croix