Aftonbladet – 1 november 1866, sida 2

blick gå in i edra dåraktiga ider. Detsker blott för att behaga er. Uppriktigt taladt, tror ni väl att er dotter skulle vilja älska markisen 24 Min dotter! Jag förstår er, men bespara mig husföders vanliga regonnemanger. Min son är allt för bögsint att förena sig med en qvinna, som icke skulle älska honom. De ha sett hvarandra förut, som jag tror, var så nådig och erinra er det, i kapellet. cJag kommer ihåg det; jag har till och med anmärkt, art fröken Violante, så är ju hennes namn, icke sedermera kom imessan om söndagarne. ÅhS, sade lifligt Leecalopier, hon läser den hemma. Markisinnan kunde ej låta bli attsmåle. Hvad mig angår, återtog hou, har ja sett henne; jag har haft tillfälle två eller tre gånger att tal: med deuna stolta person. Det är någonting, som hon ej förgätit. 4Derpå är jag ej så säker. Hon är vac ker, hon har en mycket stolt min; det är någonting hos henne, eom helt och hållet förbryllar mitt omdöme, som är mig främmande, fom jag ej sett hos någon ennan än henne. Det är en skönhet och en stolthet, som jag ej förstår mig på.4 AUt detta är verkligen en smula sannt, svarade herr de Bochardigre suckande, Nu brast fru Croix-de-Vieut i skratt. — Hör på, Lescalopier4, sade hon, förlåt mig äfven för denna gång mitt anfall af munterhet. Jag byser åtminstone icke något agg, erkänn det; jag tager saken lugnt och fromt. Er ömkliga roit.gech den der djupa sucken återkallar i mitt alia de dåliga ursäkter ni under två är ÖMyit mig alla gånger jag bedt er att för mig pretentera er dotter, Fröken Violante var opasslig, fröken