Aftonbladet – 1 november 1866, sida 2

FAMILJEN CRO0OIX-DE-VIE,) AP PAUL PERRET. Öfversättning från franskan. eHvad nu, utropade hon resande sig häftigt upp i länstolen; har ni någonsin sett mig spela annorlunda? Det der är stygga omsvep, herr Lescalopi:r, så mycket wer som de icke voro nödiga. Jag tror mig känna lika väl som ni den tid, i hvilken vi lefva. Jag vet väl, att det hvarken här i provinsen eller der nere i Paris finnes bland de våra en flicka nog ädelmodig eller kanhända nog djerf att försöka älska och gifta sig med en markis Croix-de-Vie. Jag lärer väl få den äran att vara den sista, som egt ett sådant mod. Ni har ej sagt mig någonting nytt... Nåväl, om så är, hvad är då min mening? Ni underrättar mig om, att det är min sons pligt att i trots af hans egen motvilja, i trots utan tvifvel af Guds vilja, fortplanta vår olyckliga ätt. Nu återstår för sådant ändamål ingen annan utväg än en mesallians, och det är en dylik ni ou erbjuder oss. SFru markisinnat, sade med en viss bit terhet herr de Bochardiere, 4det är så måhända, en mesallians, må vara; men...7 Men jag hade kunnat låta bli att begagna det ordet, afbröt skrattande markisinnan, hvars vrede aldrig räckie längre än ett ögonblick. Nåväl, är det icke ni sjelf, Lescalopier, som nyss bad mig om att tala rent utogh att spela ....4 ) 2 B. nr 251—254. ; 5et