Aftonbladet – 31 oktober 1866, sida 3

d många barn som der fallit offer för desse sjukdomar, derom erhålles ätminstone nå gon visshet, genom läkarnes uppgifter rö rande dödsorsakerna, ehuru det är klart at dessa uppgifter endast afse de sjukdoms och dödsfall om hvilka läkaren får kunskap. -lÄfven i detta fall är den förträffliga Befolkningsstatistiken vår källa. Deraf inhemtas, att i bufvudstaden afledo (1864) under förI sta lefnadsåret : i lungoch luftrörsinflammation: 313 (under andra lefnadsåret 80 och under tredje dito 22); i magoch tarminflammation: 214 (under andra lefnadsåret 41 och under tredje dito 8); Ji tvinsot: 206 (under andra lefnadsåret 7 och under tredje dito 2); Ii hjernslag och larhet, samt bjernoch rygginflammation: 153 (under andra jo hasäret 2S och under tredje dito 159); i tuberkler och diarrh: 114 (under andra Sunadsäret 47 och under tredje dito 30) 3 i strop och elakartad halssjuka: 47 (under andra lefnadsåret 26 och under tredje dito 222). Af de 1303 barn i första lefnadsåret som 1864 afledo i bufvudstaden, hafva 1047, eller 80,35 proc., fallit offer för de ofvannämnda sjukdomarne. : Huru många bland dessa sistnämnda barn rätteligen böra räknas tillhöra de bemedlade och obemedlade klasserna kan naturligtvis icke beräknas. Men måste man ej entaga såsom gifvet, att det ojemförligt stör sta antalet just af de barn skola både angripas och fella offer för dessa ejukdomar, hvilka (barn) tillhöra eller vårdas af de obemedlade samhäöllsklasserna som-af lätt insedda skäl icke kunna egna barnen en noggrannare tillsyn 3). Af de 62 olika sjukdomar, hvilka af läkarne uppgifvits såsom dödsorsoker i hufvudstaden under året 1864, förekommer icke någon som ej skördat de flesta offren blaöd barnen i första lefnadsåret. Huru förödmjukande det än är, så kan man alltså svårligen undgå medgifva, cller åtminstone såsom sannolikt antaga att vanvård, för hvilken de späda barnen utsättas, — den må nu ega rum autingen i formen af brist på skötsel, eller af änvdamålsvidrig skötsel — utgör den moloch som vållar de flesta dödsfallen i häfvudstaden. Frågar man nu — och antagligen skall den frågan göras — genom hvilka å:gärder kan detta förfärande elände förekommas, afhjelpas, eller åtminstone lindras? — så medgifves villigt att i deita fall, likasom i de flesta andra, är det ojemförligt lättare att framhölia det onda än utfinna botemedel derföre. Det är äfven lätt att föreslå hvarjehanda kontroller, lika stränga som outförbara. Mön skulle kunna förelägga delegerade inom fattigvårdsnämnden att strängt vaka öfver vården af de 1000 barn, till hvilkes underhåll kommunen bidrog mast liggande verkan deraf skulle blifva, att icke ens de, som ålode delegerade en fådan förpligtelse, ejelive ville åtaga sig den, äfven om de blefvo delegerade7, ehuru det är en utmärkelse i deras ögon som icke inoveha den. Man skulle kanske säga: det är polisens skyldighet att vaka öfver de arma barnens värd, och barnens värdare! skola svara, då polisen kom: Mitt hus eljer mitt rum, är min borg?, och köra polisen på porten, under bögljudda rop på invisitoriskt beteende från polisens sida. iler man ekulle kanske antaga och aflöna en Pbarnpvårdskontrollör?? Men man skulle jå snart erfara, antingen att funktionen öfversieg en menniskas jörmäga, och hanj skulle förklaras olämplig, eller ock att han med nit och framgång utförde sitt kall, och han skulle snart, för sin duglighets skull, indragas i andra verksamhetsfack, mindre ansträngande men skenbart mera hedersamma, och hans egentliga åliggande för:ummades snart. Den enda utvägen, som står till buds och den minst kostsamma, anse vi vara bildandet ef tillsynsföreningar inom hufvudstadens :erritoriella församlingar: att fruntimmer med biträde af fattigläkarne åtoge sig kellet att besöka och bese i första rumrået de barn för hvars vård kommunen betalar uncerhåll. Tillsynen öfser de s. k. fosterbarver, för hvilkas vård betalningen erläg2es af enskilda, blef mera vansklig af grannlagenhetsskäl; men vi tro att ganska många skulle fästa såsom ett vilkor vid barnens boriuckordering, aut vårdarinnorna underkastare sig. den kontroll som tillsynsföreningen utölvade. Blotta vetskapen om att tillsyn fanns och erfarenheten om, att den verkligen utöfvades i de lokaler der barnen inrymmas — skulle verka ofantligt godt. Eit är gock absolut nödvändigt, mn deri ligger också den största svårigbeten, nemligen stt då barn anträffas. som påtagigev vanvärdes till följd af liknöjdhet eller pjertlöshet, så mäste. intet undseende. ega rum: då mäste polisen anlitas, och vi ega ju en lag likasåväl mot barnplågeri som not djurplågeri? Men 21esultatet deraf skall blifva — säser eller tänker mången — en ändå högre utigvårdsafgift, ty gan-ka många barn skola anträffas som njuta en dålig skötsel ullenast derföre att föräldrarne ej ha råd att gifva dem en bättre, men nu blyvas att bedja om hjelp dertill, och för istadkommande af denna skulle då fattigvården nödgas lemna bidrag. — Ja, det är visst möjligt. Men, noga räknadt, hvilket ir bättre, I vilket är mera tillfredestältande ör hjertat — och fåfängan — antingen, att kom nu sker, en ofantlig summa årligen åtgår till fattiga barn utan utt någon har rinsaste visshet om huru de vårdas, eller att en konske högre summa utbetalas, men ned nägon visshet om att barnen bii åtninstonve relativt bättre vårdade? M. ) Ingen af dessa sjukdomar lärer räknas till farsoter: i sådana afled ett ganska ringa antal, nemligen i smittkoppor 31, i kikhosta 17, i skarlakansfeber 2, i mässling 1; alla dessa dödsfall inom första lefnadsäret. ) Man skall dock ingalunda föreställa sig att tannirdada harm jaa föroakamma hland da — och den närmm mh yr RR RA