Aftonbladet – 31 oktober 1866, sida 2

Och jag då, fruktade då icke äfven jag jagten? Och likväl sade jag ingenting.? tAck-, sade abbn, Shan har gissat sig till sin mors tanke; men är du väl säker på, att han sofver, Chesnel?4 Sedan en timma; han vaknar nog snart. Chesnel satte sin armstake på ett bord. Abbån lät sig sakta sjunka ned i en länstol; ty han kände, att denna något hastiga kurs han nyss gjort genom slottets irrgångar var lång, och så var länstolen beqväm, han visste det på förhand. Det stora norra galleriet hade erhållit präktiga och beqväma möbler genom markisinnans försorg, då fech till sex år förut Martel VI af Croix-de-Vie hade vält denna del af slottet till sin bostad. Flera sakef voro der nästan moderna; en rik matta betäckte gollvet; dyrbara: konsoler i Ludvig XIV:s ståtliva och stränga stil reste sig på väggarne mellan fönstren. På murarne funnos inga ornamenter; endast bruna tapeter samt en lång följd af porträtter. Knappt hade herr de Gourio satt sig och låtit sina blickar vårdslöst irra omkring hela galleriet, förrän han fick en plötslig tanke, som störde hans fromma maklighet; ban lyfte upp ögonen, igenkände taflan, som hängde öfver hans hufvud, och så föga tillgänglig han än var för yttre intryck, kunde han dock ej låta bli att spritta till. Hvarför denna förändring?4 framstammade ban. SHvarför har Martel låtit släpa hit den der fåtöljen och det der: bordet? Chesnel, som hade förblifvit stående, såg ned på mattan. Herr abbe4, sade han efter ett ögonblicks tystnad, jag skulle vilja veta af er om allt hvad man säger är sannt, och om vi nu ha fått en revolution till? Om det är sanntX, sade abben, men vet du då icke? 4Jag vet blott, att jag hört sägas mycket, som ej tycks hänga rätt väl tillsammans. Chesnel har nog tid, han, att fundera vid sidan af honom, som jemnt drömmer; men