Aftonbladet – 30 oktober 1866, sida 3

bir abe FAN Der EI A Fredstraktaten med Sachsen har mottagits med stor tillfredsställelse i Berlim. Nordd. Allg. Ztg. anser den som en särdeles vigtig loch glädjande tilldragelse, emedan den på tlen gång ordnar de vigtigaste frågorna med lafseende på konstituerandet af det nordI tyska förbundet och derjemte bestämdt utIstakar den väg, hvarpå detta förbundsförI hållande skall utveckla sig. Tidningen I finner traktaten hedrande för båda parterna. : I Preussens och nordtyska förbundets intressen läro i alla afseenden bevakade, och likväl liotet vilkor pålagdt Sachsen, hvilket kan betraktas som början till en mediatisering (1) JAtt lösa denna uppgift var särdeles svärt i anseende till Sachsens territoriella belägenIhet i Nordtyskland. Sachsens vigt och beI tydenhet är vida större än gränserna för :Idess makt, emedan det ligger inom de Istrategiska linier som, enligt hvad erfarenheten visat, måste försvaras i hvarje strid lomPreussens existens, och dem Preussen I genast måste besätta i händelse af krig Isöderifrån. Sachsen ligger så nära preussiska monerkiens centralpunkt och inom I dess maktområde, att det är hänvisadt till Tpolitisk — gemensamhet med Preussen. I Om Sachsen öppet sluter sig till Preussens motståndare, 2 vär detta lika betydande med en krigsförklaring, och detta förhållande nödgade Preussen att vid ordnandet uf Sachsens nya ställning i Nordtyskland fordra nödiga garantier för att Sachsen aldrig kan uppträda bland dess fiender. — Konung Johan har nu återvändt till sin hufvudstad, som han lemnade den 15 Juni. Hans ställning är i sjelfva verket föga afundsvärd och kan i vissa afseenden jemföras med påfvens eller den japanesiska Mikados ?spirituella makt?. I Sydtyskland har antalet af de utlåtanden, som tala för anslutning till Preussen, ökats med en förklaring från badiska representantkammaren. Utskottet, som varit tillsatt för att afgifvo betänkande om freden med Preussen, har ännu starkare än den baierska kammaren betonat önskvärdheten af hela Sydtysklands och isynnerhet Badens nära förening med nordtyska förbundet både i kommersielt, politiskt och militäriskt hänseende. Kammaren hoppas att denna anslutning skall kunna ske med bevarande af hvarje lands inre sjelfständighet och egendomliga institutioner. Nationalzeitung innehåller en förklaring från 24 onedlemmar af representantkammarens framstegsparti och venstra center (hvaribland Twesten, Unruh, Bockum-Dolffs, Michaelis m. fl. af dess mest framstående förmägor), hvari dessa, med vidhållande af sina liberala grundsatser, uttala sitt fullkomliga gillande af regeringens utrikespolitik samt förklara sig vilja med alla medel understödja den. ?I det kraftigt förda kriget och dess lyckliga resultater, heter det, se vi den första lyckliga början till en verklig förening af vårt tyska fädernesland. Utvidgandet af Preussens område och Nordtysklands underordnande under Preussens måste emellertid blott bli förbigående och icke fortfara längre än nödvändigheten kräfver. Lätt insedda faror ha nödgat Preussen att stanna vid Main. Men medl dessa faror för ögoner var det representa-! tionens pligt att oförtöfvadt tillkännagifva att hvarje regering i Preussen, som försvarar den tyska enheten mot främmande ingrepp och arbetar på att föröka hela Tysklands makt, är säker att finna bistånd hos ? representationen.? I Baiern råder ett eget upplösningstillstånd, som mäste tillskrifvas dels krigets olyckliga utgång, dels den 21-årige svärmiske konung Ludvigs försummelse af alla regentpligter. Efter fredsslutet har der varit en perpetuel ministerkris, som dock icke kommit till utbrott i anseende till bristen på män som vilja öfvertaga de afgåendes: portföljer. Anledningen lär vara att söka i den personliga frågan om kompositören : Richard Wagner, konungens förtrolige vän, ) skall återkallas från Schweiz eller ej. Som: bekant nödgades konungen i fjol att skicka : bort Wagner, emedan han avsågs utöfva ett skedligt inflytande på sin kunglige väl-: görare. Konungen längtar efter sin snillrike vän; midt under kriget, under det norra Beiern var i fiendens hand och en ogynnsam fred måste begäras, försvann han plötsligen i tre dagars tid. Hen hade dål. gjort en utflykt till Schweiz och medförde en tafia, föreställande Tristan och Isolde, en illustration till n af Wagners operor. Sedan dess skall han visat en afundsvärd likgiltighet för de händelser som skakat ledning står nu fast för alltid. Skilsmessan Europa; han vill icke höra talas derom, och en enda ton ur Tannhäuser är i hans öron en Jjufligare musik än segermarschen efter en vunnen batalj. Under sådana förhållanden är det mindre underligt om ett parti bildas, som söker åstadkomma en förändring i statens högsta ledning. På sednaste tiden talas till och med om den unge konungens. eventuella abdikation till förmån för sin farfar Ludvig den förste! Denne, hvilken är bekant som skald och konstälskare (för att icke tala om episoden med Lola Montez), skall trots sina 80 år ännu vara vid full vigör; och om än denna nyhet måste anses som en dikt, är den dock betecknande för tillståndet i Baiern. ITALIEN. j ij l 4 De italienska tidningarne meddela långa l. telegrom rörande folkomröstningen i Venetien; öfverallt oerhördt jubel, nästan alla rösta ja; öfverallt ser man gamla gubbar vanka till urnan i sällskap med söner och sonsöner; äfven sjuka läta i flera städer bära sig till platsen för omröstningen. I Padua uppträdde biskopen i spetsen för sin hjord, för att afgifva sitt ja, och folket applå-. derade honom liksom biskopen i Rovigo. Venetianska presterskapet har nästan öf-l. verallt röstat till förmån för annexionen,l och till och med patriarken i Venedig har. uppmanat de troende att deltaga i omröstningen, Det har väckt allmän uppmärksamhet i Venedig, att hertiginnans af Berryl. och grefvens af Chambord palatser under: festligheterna äfvenledes voro smyckade med fanor. SPANIEN.