Aftonbladet – 30 oktober 1866, sida 2

sig herr de Gourio om. — ?Chesnel?, sade han, ?kan men ej få se honom ?? Chesnel svarade icke. Abben, i den stilla skogen? gjorde början till en min af otålighet och lät höra den första stafvelsen af en förebråelse, men han fullbordade hvarken det ena eller det andra, utan betraktade ofrivilligt som alltid sin ring. Den gyllne ringen strålade med en verkligt biskoplig glans vid skenet af den armstake, som Chesnel bar. ?Gud gifve honom ofta den nåden att få sofva?, mun:lade han, Poch likväl skulle jag ha velat...? Herr abbåe, har ni icke tillräckligt språkat med honom i går afton?? afbröt Ches: nel med sin dofva röst, hvari nu skönjdes likasom en hvass udd af vildt öfvermod. Ni har ju riktigt öfvertygat honom. I morse sade han till mig: min kusin Gourio tycker icke om den der svarta färgen. Chesnel, jeg måste sätta mina vänner i rörelse, och vi skola laga så, att han får en annan färg på sin rock.? ) Herr Chesnel?, afbröt abbE Gourio, i det han rätade upp sig i hela in ansenliga längd, min kusins skämt upphör att vara skämt i er mun.? Huru!? sade Chesnel helt sakta, ?kan ni väl neka, att han sagt detta. Jag har icke felat i aktning mot er; jag vet väl hvem jag är, och hvad jag är er skyldig. Jag ar ju sett er som barn. Jag högaktar er emedan ni är en prest, och jag älskar er emedan pni älskar honom. Ber ni mig väl här tala med någon anzan än med er? Men ni skulle göra mig ursinnig, om jag ej vore en så god kristen. Hvilken fråga gör ni mig väl så nära denna dörr? Våra aftonbesök deruppe äro en hemlighet, som vi. 5 Romerska kyrkans biskopar bära violett drägt.