Aftonbladet – 29 oktober 1866, sida 3

(Insändt.) Ett ord i sinom tid. ?Frihet bor i Norden, Fritt var Svithiods land, Fritt så länge saga minnes, Och på bergen sitter Svea, fri ännu, Fri så länge jern det finnes? ——— så sjöngo vi såsom ynglingar och vid denna sång klappade hjertat kraftigare i vårt bröst, rördes blodet snabbare i våra ådror och intet tvifvel uppstod i vårt sinne, derom, att Sveas urgamla frihet skulle i vår td och i olla kommande tider bevaras oförkränkt. Huru är det nu? Sveren I fosterlandsvänner, som med allvarligt bekymmer eller med dyster försagdhet skåden framtiden till mötes? Har det förr så modiga hjertat stelnat edert bjöst berördt af egoismens pestsmitta, har det förr så lifliga bl: det frusit i edra ådror, isadt af feg fruktan, eller hvadan sommer sig alt eder gamla tillförsigt nu ej mera återfinnes i edert inre, ej röjesi edra ord? Alsken I ej längre lika varmt vår samla moder Svea? Ack! Vi älska henne alla om möjligt upare, varmare, än förr, men vår gamla röstan till orubbligheten af Nordens frihet är djupt skakad, ty i våra händer ej längre jern det finnes?. Vi stå, väl ännu frie, men vapenlöse män, derföre är vår blick bedröfvad, derföre vårt sinne beklämdt, deriöre fälla vi våra händer i modlös overk samhet. Ännu är det tid! Gif o2s vapen!? så skallar ropet från svenska folket till dess konung och regering. Men ännu har ej denna maning erhållit något svar. Hvad är väl orsaken härtill? Säkerligen icke brist på god vilja. Må vi med lugn och billighet betänka de svårigheter, som stå i vägen för denna vår rättmätigaste fordrans snara uppfyllelse. Dessa svårigheter äro onekligen stora: det hafver sig ej lätt att med relativt små tillgångar hastigt åstadkomma ett behöfligt, d. v. s. ganska stort, antal gevär. Låtom oss för tilifället frånse hvarje nog nedslående återblick på det förflutna och på de anslags öde. hvilka fid efter annan beviljats för anskaffande af gevär. Låtom oss rikta bicken endast framåt, lör att kunna utfinna