hela ön, med undantag af de fasta platserna Kanea, Retimo och Buso, samt att de mottagit mycken ammunition, ett batteri fästniogskanoner och en talrik förökning af officerare och manskap från Grekland och öarne. Från Athen uppgifves att Kiriii Mustafa Pascha blifvit slagen vid Kokoporti och Agrimokephalo. 5000 insurgenter hade förföljt turkarne till Platonia, och turkarne hade dervid förlorat 1000 man. — Sultanen är mycket otålig öfver den långa tid det kräfver att få upproret undertryckt och kan icke förstå hvarför man icke långt för detta uppträdt verksamt mot denna handfull rebeller. SYD-AMERIKA. Kriget mellan paraguiterna och Brasilien med dess allierade fortgår ännu alltjemt, och man kämpar envist om den halfö, som ligt ger mellan floderna Parana och Paraguay, och på hvars spets är uppförd den stora pareguitiska fästningen Humaita. Det är mot denna position som den förenade armåns ansträngningar under mer än tvenne månader koncentrerat sig. I ett bref för den 12 Sept. till tidningen Etoile Belge berättas följande om de sednaste händelserpa: De allierades operationer mot fästningen Humaitas sista utanverk började den 1 Sept. För att kunna komma fram till det starka fästet Curupaity, som försvarar citadellet, måste de allierade bemäktiga sig ett batteri. benämnt Curuzu, uppfördt på Rio-Paraguays strånd. Detta batteri var beväpnadt med 13 kanoner och doldes af en holme och sekelgamla träd, så att man ej var istånd att se dess verkliga läge förr än elden öppnades derifrån. Det försvarades af 3000 man. Den brasilianska anfallseskaderp utgjordes at fem pansarfartyg och flera andra ångare. Striden fortgick ända till mörkretsinbrott. Följande dagen började den åter med förnyad liflighet, och den under Porio Alegres anförande nyligen anlända armekåren landsattes på ett kort afstånd från fästet Curuzu. Denna manöver verkställdes under fiendens eld, och generalen, åtföljd af sin stab, var den som först satte foten i land. Hans mäh måste följa en trång stig, der båtar ej kunde komma fram, och sjelfva draga de karoder, som skulle beskjuta fästet, på hvilket eskaderns eld icke gjorde någon verkan. Medan armån utförde denna långasamma och farliga marsch, fortsatte pansarfartygen sitt bombardement och det af dem, som hade vågat sig längst fram, Rio de Janeiro, stötte emot tvenne undervattensminor, som exploderade under fartyget och söndersprängde det. Den olyckliga besättningen sökte simmande nå land, men paraguiierna sköto på dem med kartescher, så att endast nåora få kunde rädda sig. Under natten hade general Porto Alegre förberedt allt för den stormning, som följane dagen företogs med fullständig framvång, trots de belägrades tappra motstånd. Dessa lemnade 700 döda på stridsplatsen, och hela fästningens artilleri och en talrik materiel föllo i de allierades händer. De oficiella rapporterna angifva brasilienernas förluster under dessa trenne dagar till 1000 man dödade eller sårade. De svåra skador eskadern lidit skola icke hindra de alliera4 le att fullfölja operationerna mot Curupaity, för att sedan kunna angripa Humaita.