I rande i det önskade hänseendet. 4 Å o Å (Insändt.) ; Kongl. musikaliska akademiens i tryck utgifn : handlingar. Det är Sä så många år sedan, då jag anså T för en skyldighet att tidtals opponera mig emc akademiens förehafvanden. Jag inbillar mig de: före icke att några kritiska belysningar öfver mv sikalisk konst mäkta i pleine carricre omgestalt en hel akademi. Må nu dermed vara huru det vill säkert är att en sakkunnig och offentlig gransk ning af ett läroverk alltid leder till något godi Af sistnämnde orsak tror jag mig äfven böra ut tala några anmärkningar rörande kongl. musi kaliska akademiens nu ifrån trycket utgifni handlingar. Akademiens ärade preses behagar uti sitt tal hållet på akademiens högtidsdag den 17 Dec 1864 (se sidan 5) yttra: ?På nationel grundva bör den svenska tonkonsten bygga.? Denna åsig länder en svensk prins till stor ära, ehuru der betingar en lokaltendens, som under flerfaldig: förhållanden inskränker fantasiens område. Anm torde den tid ligga fierran, då någon från aka demien utgången elev tror sig kunna gripa til pennan för att komponera tonverk, såsom t. ex ? Beethovens Christus på Oljeberget; Pergolesis Sta bat Mater ; Oherubinis Medea etc.?, men vi bö dock hoppas att den timman en gång slår, nä; sådant blir möjligt. Skulle då kompositörn vilja hemta ämnet från något af ofvannämnde före: mål, så vill det åtminstone synas mig, att jus en nationel grundval bör till väsentlig del skju tas i bakgrunden. Ehuru jag förmodar att dre demiens ärade preses ej sjelf afser med uttrycket nationel grundval en orubbligt exakt tolkning, torde dock denna lilla antydan ej vara alldeles opåkallad. Deremot måste jag fullkomligt instämma i den af kongl. musikaliska akademiens ärade preses (se sidan 7) uttalade åsigten: At den bästa konstnär är den, som söker sin högsta ära i att troget tjena konsten. Tänk om det stode i vår makt att outplånligt inrista ofvannämnde strof uti menniskohjertat, hvilka konstnärer vi då borde erhålla! Intrigen, afunden och småsinnet skulle försvinna, således just alla dessa onda andar som nu stå och brottas med hvarandra för att ernå... hvad? ... jo, några förskämda näringsmedel för mättandet af deras alltslukande fåfänga! För hvarje vän af förädlad kyrkomusik är det särdeles glädjande att läsa, med hvilket varmt intresse akademiens ärade preses yttrar sig på akademiens högtidsdag den 16 Dec. 1865 (se sidan 12) rörande Choralookens omarbetning. Denna fråga förtjenar ett kraftigt uppmärksammande. En väl och uti fullkomligt ren stilskrifven Choralbok utgör grundelementerna för en solid och allmän musikalisk bildning. Lyckas det således för akademiens preses att i följd af sin inflytelserika samhällsställning genomdrifva nämnde sak, så gör den ärade preses sig alla vänner af kyrkosången till tacksamma gäldenärer. Akademiens t. f. sekreterares berättelse, omfattande tiden från och med den 18 Dec. 1864 till och med den 16 Dec. 1865, vidrör hufvudsakligen exakta detaljer, hvilka ligga utom den periodiska kritikens inskränkta område. Det är emellertid glädjande att se huruledes en sekreterare äfven kan inspireras af tonkonstens heliga låga, som t. ex. då han säger: (se sidan 19) ?I den andra afdelningen skulle handledning lemnas åt sådana ynglingar eller unga fruntimmer, hvilka, inom sig kännande en gnista of det musikaliska snillets eld, för densamma begär vård och hägn, på det att den ej måtte förqväfvas eller som en hastig meteor uppblossa och försvinna, utan en gång kunna brinna med ständigt lysande och värmande låga.? — Väl den konstnär som kunde komma i besittning af ett recept, hvilket anvisar honom möjligheten att kunna brinna med ständigt lysande och värmande låga... han vore i sanning bättre deran än sjelfva Vulcanus! — Hvarföre saknas i årsberättelsen en detaljerad redogörelse för det som blifvit af de mera framstående eleverna komponeradt och exeqveradt? En antydan åt detta håll torde framdeles blifva nödvändig, Å just gare upplysningar utgöra enda ledningen för de musikvähnöts omdöme, hvilka stå utom akademien. Ett läroverk får aldrig försumma att vinna sympatier, ty vär dess handlingar bära stämpeln af allvar och ärofullt sträfvande, så gör det sig-äfven förljent deraf. Jag vill således nu igenom några små notiser fylla nämnde lucka och anför med verkligt nöje, att elever finnas inom akademien, hvilka mäkta utföra på ett särdeles förtjenstfullt sätt: stråkinstrument-qvartetter af Mozart, Haydn ete. — kombinerade orgelkompositioner af Bach, Rink etc. .— pianoverk af Beethoven, Hummel etc. — konsertstycken för blåsinstrumenter och uti solosångklassen större opera-oratorii-produkter. — Akademiens ekonomiska ställning (se sidan 24) uar visserligen under sednare åren blifvit betydigt förbättrad, hvilket jag hufvudsakligen tillskrifver t. f. sekreteraren hr J. P. Cronhamns sraftfulla och aldrig tröttnande nit för akadeniens välgång, men -hon disponerar dock ej, oakadt sednast beviljade anslag, öfver tillräckliga nedel för att fullständigt kunna utbreda sin verkamhet. Förunnas emellertid akademien att ännu lera år se sina värf ledda af den nuvarande prees, torde äfven en i högre mening fruktbärande ramtid vinka henne till mötes. Det är ju utumless ett fullt värdigt syftemål för H, K. H. herigens af Östergötland omtanka att innan ett årundrade — räknadt från 1771, då konung Gutaf den 3:dje stiftade musikaliska akademien — upit till ända kunna säga till svenska tonkontens tusentals vänner: se, hvad Gustaf den 3:dje ped akademien har åsyftat är nu, enligt tidens raf, fullbordadt, och inom hennes lärosalar kunnen erhålla hvarje grad af musikalisk bög AC