Ren I I j Tolererade barnmord. Utan tvifvel skall läsaren antaga att här med åsyftas den barbariska seden hos åt skilliga vilda folkslag, hvilka uteätta sing 1 lytta och svaga barn att dö af hunger elle; förtäras af rofdjuren. Läsaren skall ryst Jöfver en sådan grymhet, men på sammr gång känna sig stolt att tillhöra den störa gruppen af civiliserade folkslag, hos. hvilka religionen förbjuder och lagarne bestraffa :barnmord, och der de späda barnen företrädesvis äro föremål för den ömmaste om vårdnad. Men tyvärr! finnas dock äfven civilisera:I de samhällen, der barnvården är så usel att ett ganska stort antal årligen inträffande I dödsfall böra betecknas såsom barnmord; I men de bestraffas icke, man blundar för dem; man tolererar dem. Det är en svår beskyllning vi framkasta; :j men pligien manar oss dertill. Frågar man: rvaot hvilket samhälle riktas en så svår beskyllniog, så svara vi utan I fruktan: mot det största samhället i värt land, mot — Sverges hufvudstad. Vi skola i det följande bjuda skäl för vår enklagel e. Vi skola framlägga fakta som ej kunna jäfvas. Möjligen skall man fråga huru vi fått ögonen upp för en så sorglig, så djupt förödmjukande företeelse. Visvara då, dels genom samtal med en af hufvudstadens aktade fattigläkare, hvilken ännu, oaktadt si Josamma kall, är en varmbhjertad renniskovän, och dels emedan vi sedan någon tid: tillegnat oss befattningen alt kontrollera sanningsenligheten af en mängd hjelpsökandes uppgifter, hvarigenom vi samlat en viss erfarenhet inom ett lika vidsträckt som sorgligt område. Detta område står öppet för hvar och en att beträda. Det ör icke angenämt, men det är lärorikt. De fakta som vi skola framlägga kunna lätt kontrolleras. I förbigående vilja vi erinra derom, att ifall hufvudstadens befolkning icke årligen rekryterades genom inflyttningar, så ekulle den: successive förminskas. Man tager detta foktum ganska lugnt, emedan förhållandet är enahanda i alla större städer — och så -kan onekligen sysselsätta sig med det som anser man sig vara på det rena med den saken. Man reflekterar alldeles icke öfver mortalitetsprocenten bland de olika åldersklasserna, ty det är så besvärligt, och man är vida angenämare. Mau tröstar sig med att hufvudstadsbefolkningen ökas; och att nativitetsprocenten årligen är i stigande. Men man förbiser att här finnas tusentals barn, åt hvilkas vård mö.rarne sjelfva af flera orsaker icke kunna — stundom ej heller vilja — med ömhet egna sig, och att vården om dessa barn — om den aunars i allmänhet så kan benämnas — utgör en vidt utsträckt, icke öfvervaked, industri. Såsom industrigren — i hvilken menniskokärleken icke utgör regel, utan oftast undantag — är den afskyvärd. Det är bekant att staten, kommwnen, fattigvården, direkt eller indirekt, nödgas derhålla ett högst betydligt antal fattiga darn. — Det är ganska säkert att än flera barn äro i den sorgliga belägenhet, att underhåll borde för dem beviljas; men vi ha funnit spår af tillbakadragenhet äfven i ar5 odets hem: det är så svårt att anlita fattigvården?, har mer än en moder sagt tilll oss, och så har både hon och barnen. fått. lida brist. j Allmänna barnhuset är den största barnasylen i vårt land. Med hänsyn till barn-. husets knappa tillgångar kan den vård, som ; barnen erhålla, svårligen blifva bättre än: den är. Man beböfver endast besöka denna . anstalt — eller om det är pinsamt, taga dili rektionens ärsberättelser och granska mortalitetsuppgifterna — för att öfvertygas om li denna inrättnings brister och hela systemets: felaktighet; Kaserneringen; redan skadlig: för fullvuxna person:r, är det ojemförligt: mera, den är rent af förderflig för späda : barn. Så t, ex. äro inrättningens till-1 4 j fs I pgångar så knappa, att ett tillräckligt antal åmmor icke kan hållas, Derföre måste de allra flesta ammorna ständigt. gifva di åt två barn gemensamt, Det är obestridligt att den föda, som dibarnen sålunda erhålla, måste i de allra flesta fall blifva otillräcklig. Dels till följd häraf, dels emedan lo kalen är osund, är mortaliletsprocenten( bland de spädaste barnen förfärlig. Enligt! direktionens berättelse för 1864 utgjorde an lf talet ?späda barn?, som på barnhuset vårdats år 1864, jemte de från förra året tilll1l samma kategori hörande, 945. Af dessa hade 1 under årets lopp 187 aflidit, således 19,57 pro-.r cent. Både direktionen och andra personer g ha mångfaldiga gånger framhållit inrättnin-c zens felaktiga organisation, och erinrat att!y en verkar ytterst menligt äfven på detlö störa antöl barn, som uthärda den otill-r äckliga skötseln, hvilken ytterst menligt in-s verkar på hela deras framtida lefnad. Men1 på gården, afbrötos på flera ställen och de