Krönika. Innehåll: Vår tids förakt för boken. — En arekdot Anacharsis resa. — Pen sköna Helena och de kläs siska studierna. — Ett kärleksmöte på K. teatern parkett. — Egmont. — Södra teatern: Himmel oc underjord. — Berns salong. — Den nya Djurgårds teatern. — Den tillämnade jättekonserten i industri palatset. — Tonernas makt. Litteraturen skattas oförsvarligt lågt af vå alltför. uteslutande efter materielt förvär sträfvande tid, på sista boksuktionen bort gick ett vackert exemplar af Anacharsis res för 55 öre. Jag kan då berätta hvilka hi storier som helst på det gamla Grekland: räkning utan stt beböfva frukta att kommi fram med några allmänt kända saker elle att bli beslagen med-awut ha framkommit mec uppgifter: utan grund. Den vidtbereste scythemn omtalar sålede i EXXXII:dje kapitlet af sid bok, att ide gamla Thracien,. utom-det Abdera,. somv. åila känna till; fenns ävnu en stad mec detta namn; och hvilken kallades för der lärda? på grund deraf att några redan på Anacharsis tid ända till nämnet förgäme filosofer fordom hållit föreläsningar. derstä des. Då den grekiska bildningen sedermera fck sin högskola i Hekademos trädgård atanför Athen, sökte det lärda Abdera all uppehålla sin-tillvaro och att vinsa ytterligare förkofrån genom iniörande af abderitiska spel, ämnade att motsvara om icke öfveriräffa de berömda olympiska. Vid den tiden då Alexander denstore gjorde sitt segertåg genom Grekland, bade steden Abdera den andra (eller den lärda) iuet fullbordat uppförandet af en by rännarebana, afsedd för de tillämnade kämpaspelen, och ingenting var då naturligare än ait Macedoniens unge hjelte och Greklands beherrskare inbjöds att öfvervara den omtalta rännarebanans invigning, hvilken skulle försiggå med stor högtrdlighet. Konungens mor, den höga Olympia, som egde några anspråk på abderiternas tackearmhet (hon hade nemligen vid åtskilliga tillfällen riktat den lärda stadens bibliotek med -gåfvor af vackra och dyrbara verk som macedonierna ej förstodo att vårda) — den macedoniska enkedrottningen; säger jag, fick lust att bivista den ifrågavarande högtidligheten, och om bvilken önskan en hemlig utskickad erhöll befaliniog att på fintvis underrätta abderiterna. Man föreställer sig ytterligheten af dessas glädje vid utsigten att få emottaga ännu en kunglig gäst. Mea nej, de hade vedan oföränderligen uppgjort och fastställt sitt program likasom: kosinadsförslaget för festtillställningen;. stadens budget medgaf icke bjudningarnes utsträckande till ännu en erson, För att fungera såsom värdiana vid festmåltiden ver redan ett fruntimmer, hustrun. till provinsens förre guvernör, inbjudet; men man ansåg sig:icke ha råd att äfven bjuda hennes men; och det gjorde att guvernören dagen före kålaset, med sin fru lmnade staden och för ut till sin några stadier derifrån belägna andtgård. Guvernörskans-plats: vid: bordet hade genast abonneratsaf en betalande gäst, eh således läto värdsrue på höfligt maner urstibnan förstå att de icke kunde ba den nåden att se henne som gäst denna gången; tär som: helst. annars med. stö.sta för!jus ning. Den macedoniske konungen, så förirgad ban var öfver abderitervas dumhet, unde dock icke låta bli att skratta deråt, ch beslöt att på ett humoristiskt sätt straffa lem derför. Till den ändan medtog han på nvigniogsförden, utom. de. herrar af hans of, som blifvit till högtidligheteninbjudna, ttterligare fyra glada bordskamrater, hvilka itan krus inträdde i festsalen och blandade ig med de öfriga gästerna. Mån tänke sig le arma värdarnes häpnad och bestörtning rid åsynen af dessa objudna gäster, dem ngen kände. — Här finns inga platser för r, mina herrar! yttrade en ledamot af festkomiten. — Det blir er sak stt bereda sålana, förklarade de fyra, skrattande. — Tvilka ären I då? frågade komilledamoien nn ER RR en nn