(Insändt.) Om införande af offentlig rättegångshjelp. I Aftonbladet förekom för några daga sedan en reproduktion ur Kristiavstadsbla det om olika domslut i samma sak af hög sta domstolen och underrätterna, hvilke domslut, tillämpade på olika personer, led till ens frikännande, men deremot till er anvans fängslande enligt domen, för ett års tid, jemte förlust under viss tid af medbor. gerligt förtroende. Det lider intet tvifvel att icke mycket ofta domar, vittnande om den kuriösaste uppfattning, utgifves af domstolarne. Härtill måste bidraga icke blott oerfarenheten hos e mängd unga jurist ämnen, hvilka i vårt land få, efter afläggande af examina, utan föregången nämn. värd praktik, skipa lag i bygaerna, utan äfven och måhända ännu mer den brist på reda i målens framställning, som helt nsturligt måste förefinnas hos de flesta målsegander sjelfva; Hvar och en, som. nemligen öfvervarit en domstolsscen, har säkert Observerat huru förvirrade de flesta rättssökandes uppgifter äro huru otydliga största deiens begrepp äro, om såväl sin saks lagliga sida, som om de grunder, hvarefter de påyrka lagens tillämpning. Om man till denna otydlighet i begrepp om sak och lag lögger en mängd sinsemellan stridiga vittnesmål, i hvilka vittnena oftest låta ingå en mängd ofdsvammel, ea mängd uppgifter, hvilka icke i aflägsnaste grad ha med målet att skaffa, och om men yiterligare har iagt märke till den rädsla och nästan slöhet, hvarmed hvarje domarens fråga om vittnenas. uppgifter besvaras, ofta så att vittnesmålet icke vinner i redighet; så må. ste mån medge att äfven en erfaren domare kan lätt missuppfatta ett mål, och man tvingas då till den tanken att detstundom står mycket illa till med vårt lande rättvisa, och detta tydligtvis mest för de lägre klasserna, för dem för hvilka. lagen nödvändigast bör representera samhällets sia sanning och hvilka, påverkade af en låg samhällsställnings ogyansamma förhållanden, eljest komma i en förvildning med afseende på känslorna om rätt och orätt, som lätt nog kastar dem ia å brottets och lagöfverträdel sernas banor. Emot allehanda bedröfliga tillstånd med afseende på lag och rätt skulle emellertid en tillämpniog på vårt land af det, som man valt till öfverskrift på denna lilla uppsats: införande af offentlig rättegångshjelp, enligt insändarens mening vara et verksamnit botemedel. Sättet för en offentlig advokatkårs ordnande kan icke vara afsigten att här vilja omorda. Sakkunnige i detta tall bör icke vara svårt att finna, och en ledning för en dylik kårs förhållande till staten och-den enskilte kan man hemte närmast — om insändaren, ej. misstager sig — från vårt. bröiraland Norge. Om de välsignelsebringande följderna för våra rättsförhällanden af en lylik institutioa kurna meningarne icke vara delade. För domaren bör en advokat som nader enskilda meddelanden med sin klient attat dennes sak klart och. otvetydigt och vars egenskap af statenstjensteman — man örutsätter åt demen mot deras embetes vigt svarande aflöning — ger honom per: sonlig oegennytta vid målets behandling, rara till oändlig hjelp och reda. För rätts: ökande bör en dylik af staten dem tilliandahållen rättskunskap vara af samma vytta som kanskapen alltid äro, härvidlag vå det mest praktiska sätt tillgodonjutna senom det skydd mot oerfarenhet hos donare och okunnighet hos dem sjelfva, som dvokaten vid behandling af de dyrbaraste nedborgerliga förhållanden skulle ge dem, ch för hela rättsförvaltningen skulle genom edigheten i målens utförande, genom stän. igt biträde af fullkomligt lagkunnige, kunia ges en skyndsamhet åt målens behand-! ing, hvilken för närvarande sannolikt ej är nöjlig, men hvilket allt sammanlagdt skulle jerka gynnsamt för aktningen såväl för lag om för domåreembetet, och man kan dock : j förneka att denna aktning är måhända : let vigtigaste i samhällsordningen. Men hur kell denna aktniog. bli: möjlig utan offent-! DEAR ROST ERT AAA EL SNR SO ERSTA