och somna ifrån sina lidanden. Äro barnen mycket oroliga, eller vårdarinnorna nödsakade att längre tid vistas utomhus, eller vilja också de njuta någon nattro, så erhälla barnen ofta en tillräcklig dosis af en mysiisek medicin, kallad rogifvande drop par?, hvilka fås på apoteken och som åstadkomma flera timmars onaturlig sömn. Man torde ej behöfva upplysa att samma vanvård, som ?fosterbarnen? äro utsatta för, drabbar lika ofta sådana barn, hvilka skötas af sina egna mödrar. Det intryck, som anblieken af alla dessa barn lemnar, är djupt smärtsamt. Vanligen är dessa olyckliga barns färg likblek, hufvudet onaturligt stort, läpparne blågrå, kroppen afmagrad, ögonen matta, med en omisskännelig prägel af lidande. Om bhudlösheter eller sårnader icke förefinnas, hvilka dock äro långt ifrån sällsynta, så upptäckes desto oftare ett oräkneligt antal små fläckar, skiftande i rödt och svartblått, angifvande en ständig närvaro ef denna ohyra, som pinar de arma barnen och som tillegnar sig en stor del af det ringa qvantum blod, hvilket blekt och matt flyter i deras ådror. Denna upprörande skildring är icke öfyerdrifven. Vi kunna tyvärr anföra ändå mera pinsamma detaljer. Det behöfver ej sägas, att af dessa arma varelser, så späda, eå hjelplöse, faller ett stort antal årligen offer för den fortgående vanvården. (Forts.)