Aftonbladet – 24 oktober 1866, sida 2

sarne i bergen. Han hade dock knappast landstigit i Bau förr än han möttesaf Ihakumbou, hvilken skarpt och torrt underrättade honom om de klagomål som gjorts emot hans folk samt befallde honor att för framtiden laga så, att de ?hvita? på Nagara finge vara ifred — och dermed var audiensen slut. Suva-chefen återvände hem, för: argad öfver att ha fått gjort en så lång resa endast för att få ovett, samt beslöt i sitt sinne att upphofvet till hans förödmjukelse skulle ock få betala honom derför. I följd af detta beslut satte han återigen ut till sjös, i sin stora canot, samt änkom bit, efter 2 mils färd, sent en afton. Efter landstigningen begef han sig till huset; åtföljd af en af sina män, . hvilken, med mycken ceremoni, presenterade den store krigschefen? från Snva. Den store krigschefens oansenliga gestalt och okrigiska uppsyn syntes dock för oss vara mera passande för fredliga än krigiska värf, hvilket icke beller motsades af hans välrakade ansigte, väl friserade peruk samt den sprattlande fisk hen bar i högra handen. Han höll en lång harang, hvärs hufvudsakliga innehåll var hans resa till Bau, hans ofvan omtalade förhoppningar under ditresan, och den slutade med att, oaktadt han fått gjort den långa resan till. Bau förgäfves, hans vänskap för Egerström var så stor att han personligen ville bringa honom den glädjande nyheten, att Thakumbau befallt honom att för framtiden lemna oss i fred. Såsom ytterligare bevis på sin vänskap erbjöd han i present den medhafda fisken, hvilken dock Egerström, vand vid de listiga fidjianernas seder och bruk, nekade att emottaga, såvida ban icke fick bes tala den. Till detta nekade dock krigschefen på det ifrigaste, men då han såg att han på intet annat sätt kunde bli utaf med fisken, mottog han den metkrok, som erbjöds honom för densamme. Strax derpå började han dock, hvad vi länge väntade på, att tigga tyger och andra saker, hvilka an sade sig ha väl förtjent, genom sina