Aftonbladet – 24 oktober 1866, sida 2

satt med skarpt spetsade käppar, af hårdt träslag, och i midten en hög palisadering. I stället att försöka öfvergången af den farliga grafven kunde han försöka att öfvergå den smala brygga, som förer öfver densamma, men denna är vid sitt slut försvarad af en stark, betäckt gång, med stark. port; hvarest försvararne ha sin hufvudstyrka. Har en fiende lyckats besegra detta hinder, så måste han öfverstiga ännu en palisad och har derefter ytterligare en graf, lika med den förstnämnda, att öfverstiga, hvarefter han befinner sig framför en jordvall, inom hvilken sjelfva byn är belägen, der nu alla försvararne stå, vetande, att ingenting kan rädda dem från död, stekning och uppätning. En dylik befästning är för fidjianerna, hvilka icke ha verktyg eller resurser som en hvit man, ett ganska storartadt arbete, isynnerhet de stora grafvarne, som helt och hället äro gräfda med stakar och händer. Den helsosamma skräck krigsskeppet gjorde på infödingarne var dock icke af lång varaktighet. Knappast en månad efter detsammas afgång ankommo till ön några dussin fidjianer, som fingo tillåtelse att uppslå sitt högqvarter i den på ön belägna grottan, under det att de rensade sina på fastlandet belägna planteringar. De hade dock icke varit här många dagar förr än det visade sig att de hade ondtisinnet. Förutom andra tjufnader stulo de en af våra bästa sogrisar, hvilken stöld de, som vanligt, förnekade. Morgonen derpå ankom deras hufvudman hit till huset med begäran att vi skulle slipa hans yxa. Egerström ville dock först ge honom qvitto för grisstölden, och för detta ändamål började han bearbeta den nakne vildens rygg med en tjock repstump. Fidjianen kastade i förskräekelsen yxan ifrån sig och flydde, med väldiga språng, utåt gården och sköt, som en pil, öfver dess stängsel. Som fidjianen ej gerna tar emot stryk, utan att fundera på hämnd, så skyndade vi att ladda bössorna, för att vara beredda på hvad som kunde hända. Fidji