Aftonbladet – 24 oktober 1866, sida 2

FS RER AE ANROP: som var ombord på ?Esk?. och förde sin brors talan, erbjöd visserligen Egerström att qvarstanna i Levuka till dess Ratu Draningbaka — hvilken för närvarande var på ett krigståg — hunnit sjelf infinna sig, då rättvisa möjligen kunde vunnits. Som ?Esk? dock snart skulle afgå och icke någon visste: huru fort Ratu Draningbaka skulle hemkomma, så nekade Egerström dertill. Då Egerström på återvägen-hem hunnit till Bau mötte han Ratu Draningbakas flotta, som nu återkom från dess krigsexpedition å nordvestra kusten af Viti Levu. Flottan, som återkom segrande, gjorde derför mycket buller. medelst trumning och sång, hvilket den oek hade stora skäl till, ty den hade intagit och förstört omkring 30 stycken fiendtliga byar. Krigsfolket, som voro kristna, skröto af att de skonat qvinnors och barns lif och endast ihjälslagit männen ide eröfrade byarna. Malicen, som här i Fidji är lika verksam som på andra håll, visste dock sedermera berätta att bauisterna, huru goda kristna de än voro, likafullt hemligen medtagit en mängd af sina fienders döda kroppar, för att alasa på efter hemkomsten. Egerströms klagomål mot Ro Seru upptogos mera ailvarsamt ochhan. blef dömd att fängslas och pryglas samt ge skadeersättning, men då man tänkte på att utföra domen fann man att det ej var möjligt att få fatt på honom i hans ogenomträngliga skogar långt in i Viti Levu. Esk? beslöt då att gå ner till Serua, en betydlig by, 5 mil härifrån, der Ro Serus öfverchef, söm hade utsändt honom på hans röfvaretåg, bodde. Ryktet om krigsskeppets ankomst och dess tillämnade uppbrännande af Serua föregick dock detsamma, hvarvid chefen, tillika med allt sitt folk, öfvergaf den på en liten ö belägna, starkt befästade, byn, samt flydde tillfastlandet. Skeppskaptenen lyckadesdock tillfångataga chefen, som fick nöjet att qvarstanna på skeppet tilldess det: samma lemnade Fidji. Hans by skonades, men i dess ställe blef hån dömd till ganske höga böter — såsom 50 svin, en masse