En ung moder nedlägger här en bön så varm och så hjertlig som den någonsin varit gången ur ett qvinligt bröst. Det är för sin 7-årige son, den hon hittills ensam med största ansträngning och försakelse försörjt; men kan det nu mera icke med bästa vilja; sjuklig och svåg samt genom många tillstötande bekymmer, kan hon nu mera icke reda sig sjelf, utan klappar med varm hand på något menniskoälskande bjerta, för detta värnlösa barn, att någon ville taga det som eget, han är begåfvad med godt utseende, välartad samt håg för läsning, och kan nog med tiden blifva en bra karl. Om någon godhetsfullt ville taga vård om honom, helst i landsorten, afvaktas förhoppningsfullt svar å Aftonbladskontoret vid Mynttorget till Den 7-årigen.