Aftonbladet – 23 oktober 1866, sida 2

Times bekanta kraftartikel för några daar sedan, deri det stora engelska bladet, inder erinran om Englands fredfärdighet i lmändhet, likväl eftertryckligen förklarade att England icke skulle tåla ett anfall på Egyptens oberoende, ger Prevost-Paadol anledning till några anmärkningar i Journal les Debats. Den berömde franske författaren medgifver att England under alla sednare förvecklingar konseqvent undvikit all inblandning, äfven der det kunnat synas som om ett motsatt handlingssätt kunnat i hög grad främja Englands intressen, såsom t. ex. ett uppträdande till förmån för de amerikanska sydstaterna, ,hvilket kunnat föranleda den amerikanska republikens tillintetgörande eller åtminstone den farliga medtäflarens försvagande för långliga tider. Denna moderation — fullföljer. PrevostParadol — har likväl sin gräns, och Times har den ärligheten att upplysa oss derom. Det är hvarken Belgien eller Rehn eller Syrien eller Kreta eller ens Konstantinopel, som slutligen skall -sätta vapen i händerna på England; detta land skall hädanefter, säger man oss, med sinneslugn se Europa inbördes tvista om dessa rof; men ett land finns dock, för hvilket det skall slåss ?med näbbar och klor:? nemligen Egypten. Vi visste det nog, utan att Times behöfde säga oss det. Det finns, för att begagna det moderna språket, ingen ersättning, som kan förmå England fördraga, att Egypten förvärfvas af Frankrike, den enda makt, som kan göra det denna ståtliga eröfring stridig; och å andra sidan kan man icke tänka sig någon ersättning, som rimligtvis skulle kunna gifva Frankrike någon tröst öfver att se Egypten öfvergå i Englands händer. Vi veta väl att det i Times språk icke är fråga om någonting annat än Egyptens sjelfständighet; men det är helt naturligt och enligt med de menskliga angelägenheternas van liga gång, att en af de båda makterna i händelse af en kris skyndar att ockupera Egypten för att så mycket bättre kunna värna denna dyrbara sjelfständighet mot den andra makten. Och på den allmänns rättens nuvarande ståndpunkt är det myc ket svårt att göra skilnad mellan ett lands förste besättare och dess lagliga egare. U1 denna synpunkt af Egyptens preventiva be: sättande kunna vi ej underlåta att tänka på att Malta tyvärr ligger mycket närmare Alexandria än Töulon. Hvad än må hän da, böra vännerna af alliansen med Eng land, bland hvilka vi icke upphöra att räkne oss, icke glömma, att Egypten förr elle sednare kan bli stötestenen för denna alli ans. Om den dagen kommer, skola vi kan ske ångra, att vi för ett så vanskligt och flyktigt intresse som vårt företag i Mexikq satt på spel vårt goda förstånd med För enta Staterna och derigenom föranleda den enda sjömakt, som tillika med England oc oss kan ha ett allvarsamt inflytande pi ordnandet af verldens angelägenheter, at ja nn sympatier förirra sig till Ryss land. OA