Aftonbladet – 22 oktober 1866, sida 3

— ÖOskick på hufvudstadens hamnplatser Man ser esomoftast sadens hamnplatser för längre tid belamrade af varor, för hvilka egarne finna beqvärmt alt på detta sätt be. reda sig upplagsplatser, ehuru de kunns vara till rätt mycket hinder för andra vaoch lossning under tiden. ck är likväl en obetydlighet i lae med det, som börjat praktiseras rtorget, der en del af det för den ylterst hfliga ångbåtstrafiken mycket knappa utrymmet håller på att förvandlas till en skräpgård för åtskillga trsfikanter, som der sedan flera dagar haft hopstapladt ett stort parti tomma iut, lärar och kräftkorgar med sitt tillbehör af gammalt granris och annat skräp. Någon ordnngens väktare måtte icke på långliga tider besökt denna trakt, ty i annat fall borde väl svårligen oskicket ha kunnat passera oarmärkt. På tal om hamnplatserna tro vi oss äfven böra fästa vederbörandes uppmärksamhet på huruvida icke någon varsamhet kan vara al nöden med afseende å alltför stora tyneders hopande på en punkt å eller invid kajerna. Man såg t. ex. i går på Skeppsbron ett betydligt parti stälgöten uppstap nåt till ansenlig höjd, hvilande dels på kajens inre kant dels på stenläggningen ä andra sidan rännstenen. Om vi icke misslega oss, finnes pålning anbringad under kajerna endast för yttermureo, medan det öfriga hvilar på lös fyllning, som på flera ställen satt sig rält be ydligt blott genom sin egen tyngd, hvarom len i vågor gående stenläggningen bär pogsamt vittnesbörd. Hopandet af en så enorm tyngd, som det ifrågavarande stålpartiets, en enda punkt, kunde, befara vi, lättegen gifva anledning till ett större ras, vålunde förlust för godregaren och skada för taden. Någoa tillsyn deröfver alt sådana noder vid lossning utbredas öfver något örre yta och belastningen derigenom förelas, torde således icke vara ur vägen.