Aftonbladet – 22 oktober 1866, sida 2

kring deras by i afsigt att, såsom Nusi langamännen sedermera berättade, försöka återtaga sin hustru, som hade rymt från honom några dagar förut. Den stackars lurade äkta mannen, vaktande pi chance att öfverraska och återtega sin trolösa hustru, troligen för att — på fidji-fason — klubba? henne, blef sjelf öfverraskad af omnämnde Nusilanga-män och efier en kort strid dödad, medelst ett hugg med Egerströms yxa, som klöf hans hufvud. Fisjianerna hitkommo dagen derpå i en canot, medhafvande den döda kroppen af deras fiende, hvilken skulle föras, såsom en värdefull skänk, till en af deras grannbyar, för att derstädes uppäisas; de kunde icke nog tacka Egerström för den skarpa yxan han gifvit dem. En kort tid efteråt dödade Nusilanga-boerna en af sinaegna kamrater, hvilken förehade förrädiska stämplingar, och denne blef, som vanligt, uppäten. I slutet af sist!. Juli månad ankommo till ön några hundra bergsboer, alla med svörtade kroppar, såsom bruket är vid krigsexpeditioner, samt beväpnade med gevär, klubbor, spjut ete. Deras chef, Ro Seru, uppslog sjelf sill höggvarter i Nusilangabyn, under det att hans män; i väntan på hans hitkomst, företogo sig att genömströfva ön, stjälande, förutom: vär bästa race-sugga, så många vilda svin de kunde få fatt uti. Egerström gick ut och tilltalade dem, försökande med goda ord och hotelser att förmå dem gå härifrån, men som detta icke lyckades, utan de, tvärtom, hotade att döda Egerström, blef för oss ej annat öfrigt än att sätta Oss i försvarstillstånd och vara beredda på anfall så snart deras chef behagade infinna sig. (Forts.)