Aftonbladet – 22 oktober 1866, sida 2

Svenskar på Fidjl-öarne). Då vi framkommo till öv saluterades med bössorna, och sedan vår salut besvarats skyndade en man oss fill mötes på refvet. Denne man var som ni väl gissar, vår gemensamme vän Egetström. Han kunde ej känna igen mig och icke heller jag honom; ty mig hade nog 6 år förändrat, men honom ännu mera i mitt tycke. Jag kom ihåg honom sådan han var till utseendet 1859, men här återfann jag den i mitt minne gömda unga mannen med gråsprängt skägg och öfriga ;utseendet derefter, men ändock kanske raskare och ungdomligare i sina rörelser och sätt att vara än när jag seednast såg honom; Vistego allesammans-i land. och giago till huset, som till min förvåning. var ett earopeiskt trähus med verandor. Ända sedan jag lemnade Lewuka hade jag icke, utom några missionsbyggnader, sett andra bostäder för de hvita?, än de 9 k. Fidji husen, der vs s. hus af samma stuff och utseende som de, hvilka fajaneran bebo. Ungefär 25 alvar från hbafsstranden stod det lilla huset, omslutet af en palisadering inom en -lefvande hägnad, som inneslöt 1 tunnland. 1000 tals frodiga sockerrör växte på frontsidan och på frånsidan 100-tåls banavas: och granatäppleträd, samt, hvad som anslog ögat mest, en utvald samling blomsterbuskar, som i detta tropiska klimat ej behöfyaartificiel omvårdnad för att utveckla sin yppighet.. Utanför hägnaden syntes det vackra bomullsplantaget; på hvars .träd 1000-tals stora gula blommor visade sig. Redan innan ankomsten bit hade jag hört alla prisa Egerströms ) Se A. B. 242 och 245.