Aftonbladet – 20 oktober 1866, sida 2

kungen Thakumbaus hufvudstad, och vid 3-tiden på eftermiddagen inlöpte vi i Revafloden, Fidjis Missisippi, der det e) gick för sig att segla för de många bugter floden bildar. Gamle John och jag togo derför till årorna och hade en styf rodd af 4 svenska mil innan vi, sent på aftonen, hunno fram till vårt nattlogis, som togs hos några engelsmän, hvilka höllo på med sockerkokning. Till detta ställe hade nyligen den underrättelse ankommit, att en i Bergen (längre in i landet) bosatt engelsk plantageegare blifvit klubbad af fidjianerna. Denna underrättelse hade uppväckt mycken sensation, och man talade om att gå man ur huset? för att straffa fidjianerna. Landet utefter Revafloden är för närvarande det folkrikaste både af ?hvita och fidjianer, samt dei ste handelssorten här i Fidji: ; morgon fortsattes färden gren af Jen vackra floden, son I mil från vårt sednaste raststälte utföll i hafvet. Väl utkomna i den stora Öceanen fingo vi en frisk bris, som lofvade att snart föra oss till Nagara, mitt blifvande hem — för huru lång tid? — detta visste jag icke. Att jag var väntad, och framför allt välkommen, derpå tviflade jag ej; men huruvida jag skulle bli i stånd att uthärda det ensliga lifvet på en liten ö i hafvet, hvarom jag trodde mig försäkrad vid afresan från Sverge, återstod ännu att pröfva. Redan en timma innan vi framkommo varseblefs Nagara, och eburu Egerströms bostad ej kunde urskiljas, utvisade dock den emellan träden uppstigande rökpelaren stället hvar den stod. (Forts. följer.