Aftonbladet – 20 oktober 1866, sida 2

fället var i Lewuka. Egerström, som visste om min ankomst, hade varit nog omtänksam att vidtala Case att taga mig från Lewuka ner till Nagara, i händelse jag var ankommen; i anvat fall hade jag fätt vidtala någon fidjian att föra mig hit i sin eanot, och då hade den korta resan kostat mig ungefär 50 rdrs värde i gods, ty under ett dylikt pris hade de oförskämda och lata infödingarne ej velat ingå på att hitsegla. Redan följande dagen beslöt Case att af. segla, hvadan jag i hast afhemtade mina saker från briggen och lät bära dem till Cases båt af två fidjianer, hvilka för detta ringa besvär fordrade en rakknif hvardera, hvilket de ock erhöllo, medan jag, oaktadt allt prutende, icke kunde förmå dem att I mottaga de två kammar, som jag i betalning erbjöd. — Enär fidjianerna ej förstå sig på mynt, så ör det nödvändigt att vara försedd med åtskilliga handelsartiklar, som Ide ha något begär efter, för att ge dem i I betalning i stället för pengar. Som mina två medpassagerare icke hade något engagement, så erbjöd Case dem att medfölja till bans hem, Ovandrau, nära tre mil bortom Nagara, och vistas derstädes tilldess de hunnit anskaffa sig passande verkningskrets. Följaktligen fick jag sällskap med dessa unga män, hvilka förut varit bosatta i Nya Zeeland och derstädes under några år varit ibland de frivilliga som försvarat landet mot wnfödingarne. Lewuka lemnades vid middagstiden och båten gled framåt för en svag bris, som snart dog bort, hvilket gjorde, att sedan Cases svarta tjenare, John, genom rodd försökt få båten framåt, Case beslöt att lägga till vid ett ställe, benämdt Korokoro, som egdes af en tysk, hvilken icke då för tillfället var hemma, utan mottogos vi af en fidjian