Aftonbladet – 20 oktober 1866, sida 2

Svenskar på Fidji-öarne). Vi hade, som hämndt är, Ovalan i sigte, och alla under däck varande passagerare skyndade upp för att beskåda den at morgonsolens strälar belysta ön. På afstånd företedde densamma ej någon inbjudande anblick; hela ön tycktes bestå af kala, skrofliga berg, det ena uppstapladt på det andra, så att jag, rom föreställt mig detta land leende och inbjudande som ett paradis, blef bedragen i min väntan, men blott för att desto angenämare öfverraskas, ty allt eftersom briggen nalkades ön blef den rika växtligheten synbar; de på afstånd till utseendet kala bergen presenterade en löfmatta, som ej visade någon remna så långt edan br kastat anf jag mig, åtföljd af två passagerare, 1 land, nyfiken att få se mig om i Lewuka och dess omgifningar. Lewuka, de hvitas? hufvudstad här i Fidji, är trångt belägen emellan hafvet och de nästan omedelbart vid hafsstranden sig höjande beren, hvilka göra stadens utvidgning på redden omöjlig. Flere än 30 trähus finnas ej der ännru, och dess enda gata står nästan helt och hållet under vatten vid flodtiden. Vid slutet af gatan framrinner en liten bäck, bakom hvilken fidjianernas höstacklika, triangelformiga hus höja sig. Som det är ganska rart att se främlingar i Lewuka, blefvo vi noga bekikade från fönster och dörrar, vid marschen genom gatan. Här och der tillropades ett ?god morgon? och ?hvad nytt?? Dessutom hade vi i hä) Se A. B. 22.