Aftonbladet – 19 oktober 1866, sida 3

af och utan sammanhang med Hvarandra. I För bådadera antagandet kan man ha fler . faldiga skäl, bland annet i Almqvist ytt randen om sig sjelf. I en af sina afhand,) lingar (tidskriften Svea, XIV h.) har han ber tecknat den starkare subjektivitet, som framkad träder inom den nyare tidens vitterhet, i motsats mot antikens med ordet ton, dermed häntydande på hängifvandet åt subjekI tivt lyriska stämningar, med detta så jag I målar, ty så det roar mig att måla?, som )i sjelfva verket är hvarje romantisk skolas lionersta lösen. I öfverensstämmelse härj med står hans yttrande: Jeg kan Hg så besynnerligt det må låta, alt det är det musikaliska sinnet, som i hemlighet dominerat rig ända från barndomen, i alla afseenden; utan att sjelf spela ettinstrument, är det likväl en slags inre musik, som arbetat sig fram såväl i mina lefnadsomstänI digheter, som i mina skrifter? Å andra sidan är det mycket sorå erinrar derow, att Almqvist sjelf fattat den dualism, söm I fenos inom honom i märkbarare. grad än Ihos andra personer, som förete stora motsatser; han har sjelf påpekat denna gåsom Sett sträfvande efter ett himmelskt och ett. jordi kt. tillika — af coelest sentiment och tillika ren (blott) natur?. Almqvist har säsom vitter författare under den förra perioden af hans verksamhet och före den e k. Det-går-an-littereturens tid blifvi: i högsta grad lofprisad af våra största vitterhetsdomare. Om Fråänzen ytträr han 1836 i ett bref till Wieselgren: Vår vitterhets ädlaste patriark här tillskrifvit mig ett långt bref med för mig ganska oväntade utlåtelser öfver mina skaldiska försök. På mig måst: det göra ett särdeles intryck, då jag från en man, uppvuxen och åldrad i en helt annan vitterhet, erhöll icke endast förlåtelse för mina fria foptasier, utan loford, ja beundran.? Runeberg betraktar, såsom iemligen allmänt bekont är, Almqvist såcom BSverges största poetiska snille och han har skrifvit en särskild afbandlipg öfver dennes Ramido Marinesco. Atterbom jemför bonom 1834 med Novalis och Victor Hugo, ten tillägger att han är mera humorist än den sednare. Året derpå yttrar han om Törnrosens bok att det är ett verk, hvars lyten fill en del äro ytterst lättå att undvika, men hvars eskönheter äro ytteret svåra att efterlikna; ett alster af glödands känsla, sinorik bildningsgåfva, sorglig erfarenhet och glad vetenskap? ; cch han afslatar ein länga och genomförda granskning med följande slutomdöme: Jemväl nu lefver mången som älskar poesien varmt; men huru många äro de som älska henne rent? hutu många med sin hela, cdelade varelse? Huru mången, för hvilken den än på fullt allvar en glad vetenskap — den ljusaste gestelten af visdom och gudalära? Törnrosens skald är en af dessa få; derföre bar han redan fattat fäste i ett antal ?ungdomliga bjertan? och ur dem framgryr hans tid — en tid då många af mnu-ögonblickets storheter förblekna.?:! Malmström har om honom yttrat: Hvem känner icke samtidens mäktigaste och mest :! bizarre poetiske genius, förf. till Törnrosens bok, efter hvars natan jag anar att ett nytt tidehvarf i vår vitterhet skall. uppkallas?, Bergstedt bar i en föröfrigt mycket skarp. i Frey införd, kritik öfver hans förfatrareskap under en sednare period; dock: utropat: Hvilken fin och genomträngande bliek uti memiskohjertats doldaste vrär, hvilken säker anatoioi af dess finaste fibrer; hvilken djup och träffande -båteckning af det fosterländska i alla dess skiftningar, : dess natur, dess folklytiae, dess seder, ända Vi ha anfört detta, endast för att erinra derom att huru rättvis förkastelsedom man: än må uttila öfver mycket hos Almqvist, så företer. hans verksamhet dock mycket, hvars betydelse och värde ingen tid skall kunsa förbise, I hög grad önskligt vore, om de litterära alster, som han under sin länga Jandsflykt författat) kande se dagens ljus; vi tro att hans anhöriga ha en förpligtelse härutinnan och äroöfvertygade att de kunna företaga en sådan publikation, utan att befara att sorgliga och obehagliga minnen derigenom upprifvas, Svenska allmänheten skall utan tvifvel veta att i det hänseendet visa tillbörlig grannlagenhet mot dem, som ha den fullaste rätt till en sådan. Vi erinra slutligen derom, att Almqvist utom sin vittra produktion utvecklat en den mest mångsidiga författareverksamhet. Utom en mängd smärre afhandlingar har han utgifvit: en allmän språklära, en. svensk spräk!ära, som erhållit svenska akademiens beröm, en svensk rättstafningslära, som upplefvat många upplagor, en lärobok i geometrien, en prakiisk sritmetik, några band af en svensk ordbok, en orekisk grammaltik, åtskilliga hi-torisk-etnografiska arbeten m. ta, Vid minbet af denna verksamhe! och af det yppersta, so författare irambract, af ham Helsuns evangelium?, ?Mcnn sk i? I Ivets bjelp?, af hans föliskri Arbetvts och ?Grimstahamns nybygge? och ef åtskilligt annat, som höre: A:li ädlaste och yppersta inom vär I övretur, och vid erinringen af de mån a och länga år af en tung Jandsflykt, v fer rdig isplering, ekonomisk nöd och gfaldiga lidanden, hvarmed han bötat för sina förvillelser, tro vi, att det icke sia:l finnas mången inom vårt land, som ick: zerna låter all hätskhet och bitterhet fara och af uppriktigt hjerta instämmer i ett: frid med hans stoft! l ; f ned till sjelfva dess husdjur!? i i i t FINLAND, Sparbankens i Åbo direktion har beslutit alt vid första caammanträdn fiirkalå mener h 1