Aftonbladet – 17 oktober 1866, sida 3

NORGE. Öfverste Barthold H. Hagemann, f. då kårchef i kavalleribrigaden, afled i lördags, vid en ålder af 78 år. Han var på sin tic — säger Aftenbladet — känd såsom en ut: märkt officer och frisinnad man, hvilken sednare egenskap en gång för en mansålder sedan utsatte honom, ehuru alldeles oskyldig, för obehagligheter, som på sin tid väckte allmän uppmärksamhet. Han hade i Oktober 1833 förordnats till kommendant ad interim på Akershus. Under det bekanta åttonde stortingete sammanvaro år 1836 bidrog han, i denna sin ställning, till firandet af den 17 Maj, genom att låta vaktparaden marschera upp under full musik — ett steg, hvarom ryktet snart visste att berätta, att det väckt höga vederbörandes missnöje. Mot slutet af Juni inlopp kunglig befallning att, i kraft af grundlagens 22, genast fråntaga Hagemann kommendaäntsbefattningen å fästningen, hvilken åtgärd naturligtvis ögonblickligen uppfattades såsom föranledd af hans forbällande vid nämnda tillfälle, så mycket mer som hans ansökan om entledigande några veckor förut ej bifallits; det sades också, att armens dåvarande högste befälhafvare (general Wedel) angaf nämnda omständighet såsom enda anledningen till afskedet. Tidningen ?Den Constitutionelle? betecknade på sin tid berättelsen om denna händelse såsom en tung pligt?, den hade att uppfylla, och bifogade följande: Detta blads redaktörer befara ingen motsägelse, när de påstå, att öfverste Hagemanns hedrande antecedentia och det sätt, hvarpå han skött sitt värf såsom kommendant å Akershus, finner allmänt erkännande hos alla klasser och opinioner, och Kristianias inbyggare kunna derför omöjligen med likgiltighet se hans afgång. Att lägga detta i dagen på ett passande sätt, är både ett behof och en pligt, som man visst ej underlåter att uppfylla.? Officerarne — kanske med ett enstaka unantag — voro de första, som bevisade honom sitt deltagande och de känslor, som le inträffade händelserna ingifvit dem. Dasen efter infann sig hos honom ett större intal stortiogsmän i samma syfte, och den I Juli girgo omkring 100 studenter till ians bostad, komplimenterade honom genom n deputation och utbragte ett niofaldigt vurra. — Efter afskedet ur krigstjensten 1849 tillbragte han sina sista lefnadsår i Aker, der han förde ett stilla och anspråks. öst lif, sysselsatt med sina böcker och med tt lindra de fattiges nöd, hvilka i honom rade en sann vän. Han var medlem af venska krigsvetenskapsakademien och har itgifvit Nogle Bemrerkninger vedkommende Kavallerivaabnet i den norske Armee.