Aftonbladet – 17 oktober 1866, sida 3

kände sin vanmakt, insågo de icke att de sjelfva hade tillintetgjort hvarje möjlighet till en ordnad styrelse. Då de satte sig upp mot despotismen i Paris, som personifierades i kommunen, klubbarne och talarstolarne, tänkte de icke på att de sjelfva hade varit förespråkare för Paris envåldsmakt, så länge det hade tjenat deras planer och li delser. Då de slutligen sökte rädda Ludvig den Sextonde, insågo de icke att det var de sjelfva som hade börjat att moraliskt dräpa honom, och att den 21 Januari 1793 hade den 2 Juni och den 10 Augusti 1792 till förepel. De satte sig vid hvarje steg till motvärn mot följderna af hvad de sjelfva med ord och handling hade förberedt; men det var deras ära, att de nu stannade i en lötslig rörelse af storsint förtrytelse och i farans stund med stolt hjerta försvarade sit ideal: en ordnad och laglig republik, i ce de med förtviflans mod bekämpade mördar. nes blodiga politik, och slutligen den 2 September utstötte detta skri, hvilket likasom utgick från en förtrampad och hånad mensk: lighet — ty denna deg var det just som klyftan mellan girondisterna och bergpartiet öppnade sig. Vid åsynen af blodet i Ab bay och Karmeliterklostret börjar den dra matiska och förtviflade strid, som fortsätter hvarje dag, hvarje timme och slutligen der 31 Maj finner en sorglig och olyeksdige upplösning. j idt under alla dessa uppträden och me dan hennes man bekläder ministerposten ä) det madsme Roland som i sjelfva verket i själen i Girgndens ryktbara skara. Full a tillit och mod änca till den 10 Augusti qväfd af blodet den 2 September, delar hor omvexlande sitt partis illusioner och des: iörtret, dock alltjemt med en mera fast viljt och en behjertad instinkt, som blir otålig