Maj varseblefs ön Ovalau och snart derefter kunde vi på densamma urskilja små hvita unkter, som sades vara husen i staden Dewuka, vår destinationsort. Naturligtvis hade både under vistelsen i Sydney och under resan mina tankar mest sysselsatt sig med vännen BEgerström och hans lilla ö, hvilka jag hade gått hopp om att snart få se. En af mina medpassagerare på Wesley hade i Melbourne köpt en bok, med titel: ?A Mission to Fidji 1860—61, by Doctor Seaman?, hvilken af engelska regeringen, vid dess tillämnade besittningstagande af Fidji, blef hit utsänd, för att genomresa öarne och taga reda på ställningar och förhållanden, samt derpå grunda omdömet huruvida besittningstagandet borde genomföras eller ieke. Detta vidlyftiga arbete öfver Fidji var för mig mycket intressant, isynnerhet som jag deri fick läsa åtskilligt om Egerström, hvilken två gånger haft besök af doktor Seaman och konsul Pritchard. Dr Seaman talar med förvåning om den svenske gentlemannen, som, olik andra invånare i Fidji, i första rummet afsåg förskönandet och beqvämligheten af sitt nya hem och dess omgifningar och dertill bidragit genom långvariga och svåra arbes ten, såsom en i sjelfva berget uthuggen trappgång, förande från höjden der han bodde ned till hafsstranden; en betydlig Foepåhilag berget, hvarpå hans hus stod, likaledes flera dylika för inrättandet af badbassin, källa etc. — Han omtalade äfven att Egerströms bomull beundrats vid expositionea i London. Genom läsningen af denna bok stegrades min längtan att komma hit, och med gladt mod motsåg jag slutet på min långvariga resa, (Forts, följer.)