Aftonbladet – 17 oktober 1866, sida 2

tillreddes och supån intogs, under munter glam, framför en flammande stockeld, hvar efter vi slogo oss i ro i den milda sommar. natten, med det sijernbeströdda himlahvalf. vet till tak. Ytterligare 3 dagar fortsattes färden, på enahanda sätt, men under dessa dagar hade vi, genom från Peak Downs återvändande skaror af Diggers?, blifvit förvissade om, att gåendet dit var utan nytta, emedan stor vattenbrist, som förhindrade allt arbete, rådde derstädes och skulle fortfarande förbiifva så till regntidens början två månader derefter. Följaktligen återvände vi så fort som möjligt till Rockhampton, hvarifrån vi gingo på en ångare till Sydney, dit vi, efter en veckas resa i stormigt väder, anlände, men medä betydligt förändrad sinnesstämning, ty af våra vid afresan derifrån uppförda luftslott funnos nu icke ens ruinerna qvar. Några dagar efter återkomsten lyckades jag få passagerareplats på missionärbriggen John Wesley, som i början af April skulle afgå till Fidji. Min bror och v. B. gingo innan dess återigen till sitt gamla handtverk, sjömansyrket, men jag var tvungen att framlefva ännu 3 veckor i Sydney, ty Wesley afgick ej förr än den 21 April, af den anledning, att en missionär, som skulle medfölja till Fidji, till nämnda dag dröjde att inställa: sig. Jag var nu återigen på långresa — nemligen 300 svenska mil — och på ett fartyg helt olika de förra jag varit på. Den gamla arken — varande 30 fot för kort — hoppade och rullade både i lugn och storm, sä att alla passagerarne, 20 till antalet, ledo af sjösjuka under hela resan, som räckte i 18 dagar; till och med besättningen, sjövan som den var, fick vid kännas plågan, med hvilken äfven jag i 3 dagar fick roa mig. Tisdagemorgonen den 9