Aftonbladet – 17 oktober 1866, sida 2

Ae RM RN HR TT DER örst i en följande uppsats, emedan dennald lifvit längre än vi ämnat. 1i ss vi — a Hofvet. Konungen har ttll kammarherre H hos enkedrottningen utnämnt och förordnat! kaptenen vid Göta artilleriregemente, artilfi eristabgsofficeren D. E. Tigerhjelm. 1 Il e — Resepensioner. K. M:t har tillåtit landtj skapsmålaren P. D. Holm och medaljgra-t vören J. E. Ericsson att under ytterligare k ett år, räknadt från den 18 nästkommande lf December tillgodonjuta de dem den 18 De-l1 cember 1863 för 3 år beviljade resepensioij ner 2000 rdr för hvardera årligen. f — Flottan. K. M:t har befallt, att korvetten Orädd skall göras klar med 2 månaders proviant och fullt kolförråd, för att den 27 d:s unna gå till sjös. — Konungen ankom i lördags på eftermiddagen till Eslöf och mottogs der af landshöfdingen von Troil, förste hofstallmästaren Tornerhjelm, grefve Posse, friherre Schwerin m. fl. H. M:t, som åtföljdes af majoren grefve O. Thott och löjtnant Bråkenhjelm, fortsatte efter några minuters uppehåll resan till Ystad och Charlottenlund. I a l E ( 1 6 1 s 1 f — Hertigen af Östergötland anlände i söndags e. m. till Malmö och tog in i landshöfdingeresidenset, der H. K. H. uppshöll sig en timmas tid, och afreste derefter till grefve Beck-Friis på Börringe. 1 förgår! skulle en större jagt ega rum på Näsbyholms egor, deri konungen och hertigen ämnade deltaga. — Hertigen och hertiginnan af Dalarne inflyttade i går från Haga till Stockholm. . — Kongl. biblioteket... Genom gåfvobref af den 15 Oktober har enkefru J. M. Matton såsom gåfva, jemte åtskilliga äldre och yngre handskrifter, öfverlemnat den högst ansenliga samling af genealogiska och biografiska anteckningar om svenska, icke adliga ätter och personer, hvilken, ursprungligen bildad af frih. C. U. af Klercker, sedan 1828 egdes, ökades och fortsattes af framl. kamereraren C. Matton; hvadan san.lingen kommer att i kongl. biblioteket bära namnet Mattonska donationen. — Operan. Nicolo Isouards Joconde åter upptogs i går på vår lyriska scen och gyanades ef en till en början ganska fåtalig publik, men hvars antal småningom växte till hvad man plägar kalla godt hus, med likaledes växande bitall och intresse; något son med de franska operetterna, och särdeles med dem af äldre mästare, merändels är förhållandet, då förmågan att ingifva en glad cch angenäm sinnesstämning ; hörer till de mest framstående dragen i denna älskvärda genre af musikalisk diktning. Alsk värd är Isouards musik alltid, men Joconde torde med rätta anses såsom hans förnämsta verk, ty den behagfulla vårdslösheten är bär parad med rätt mycken elegans i I formen, det sprittande lifliga skiftar i den mest förtro!lande vexling om med det melankoliskt bevekande, och genom hela arbetet röjer sig en rikedom på melodier, Isom ega kela den franska klarheten i förTening med den italienska poesien, och i hvilken skimrande skatt perlor finnas af oskattbart värde. Man harisvårtatt föreställa lsig at: toner af så sällspord lyrisk fägring som Jocondes hafva kunnat diktas af någon annan än en firad, beundrad och segersäll I konstnär, hvilken, säker om sin triumf och Jobekymrad om mer eller mindre fulländning i de medel han använde, i hvad han verIkade gaf verlden en aning om den lycka, Il 2om bodd: i hans själ. Och likväl är detta j intagande arbete diktadt med oro och bäfvan, såsom en förtviflad ansträngning att gentemot len gynnad medtäflare hålla sig uppe hos den lostadiga publiken, samt för alltid eröfra Joch befästa dess gunst. Detta lyckades ; också, ty genom Joconde och Jeaunot et Colin, bvilka skrefvos då Boildieu, efter sin återkomst från Petersburg, hotade att bringa IIsouard i glömska, har denne sednare ) maöstro förvärfvat sig ett anseende, som t laldrig skulle hafva tillfallit kompositören -Jaf endast sådana stycken som Cendrillon, -IDe löjliga mötena, Fönsteräfventyret m. fl. I Joch som äfven torde komma att bes:å genom ännu aflägsna tidehvarf. Jocondes eget parti i operan hörer till de ; li melodiskt hänseende vackraste som blifvit någon sångares uppgift, och hr Arlberg ; I tycktes oss lösa cenna med den säkerhet och smak, man af en så rutinerad artist är berättigad att vänta. Det friska och hjert r liga i musikens teckning af Jocondes ka. I rakter står icke i full harmoni med libret-I tons skildring af densamma, men hr Arlberg förstår att göra rättvisa åt båda, då -) han i hållning och aktion framhåller den i I bortskämda och något blaserade qvinno r J och furstegunstlingen, under det han i såne gen noga iakttager maöstrons tolkning; om län mot honom, likasom mot hr Torslow t I (fursten), skulle kunnat anmärkas ett visst bemödande att genom forcering af det ro mantiska i röstens timbre ersätta någon a brist på inre värme eller friskhet i uppfattningen, hvilket äfven åt musiken gaf en i anstrykning, som ej betingas af dess 1 egen karakter. Den yttre akustiska effeka ten blef i vissa momenter så mycket mera angenärr, och i ensemblerna egde de begge . sångarnes röster en samklang af synnerligen intagande verkan. Såväl för den lifliga ka. raktersarian i första akten som för den h I verldsberömda hyllningen åt den första körflleken skördade hr Arlberg lifliga bifallsI yttringar. MIl Lundqvist ale RR NL som i de Löjliga Mötena wälvitla unnmärkoam hat