Aftonbladet – 16 oktober 1866, sida 3

männens successiva aftågande. Tidninge Pays förklarar till och med, att general Ca stelnau medför depescher, hvilka förutsätt I kejsar Maximilians afdankning. Det half Iofticiella bladet tillägger dock, att Frank rike i intet fall skall gå in på att låta sin trupper lemna Mexiko förr, än de fransk; intressena blifvit fullkomligt betryggade äfven om det måste tillgripa de ytterligaste åtgärder. Beträffande Frankrikes politik för fram tiden skrifver en korrespondent från Pari till Kölnisehe Zeitung: Aldrig ha kanske så många rykten varit i omlopp angående den franska politikens framtidsplaner som nuvarande ögonblick. Man låter icke der nya utrikesministerns lugnande förklaringa: inverka på sig, utan påstår med bestämd het, att kejsaren rufvar på stora planer Naturligtvis skulle dessa syfta på de utrike: förhållandena, och man vill knappt gifva der europeiska freden så lång vargktiehet sömn till nästa ver!dsutställning. Huru förhasta de dessa gissningar och förmodanden äro. vet den bäet, som känner Frankrikes tör hållanden till de utländska makterna och .illika förstår att bedöma, huru mycket som åerstår för Fraskrike att göra i afseende å truppernas beväpning och taktikens om. bi.dning, för hvilka angelägenheters verkställande lång tid koramer att erfordras. Icke heller är det rimligt, att Napoleon skulle inlåta sig i företag med oberäkneliga följder uten bundsförvandter. Men hvar finnas de bundsförvandter, på hvilka kejsaren kan lita under nuvarande förhällanden? Så länge de europeiska allianserna icke ha antagit en fastare form, kan det svårligen bli fråga om ett initiativ till krig från Frankrikes sida. Det vore emellertid nyttigt för Tyskland att hålla ögat riktadt på förhållandenas utveckling samt isynnerhet att begagna den tid, som lörunnas det, till fastare organisation och sammanslutning inom landet. Ju bättre och klarare Frankrike ser resultaterna af Preussens tyeka poliuik för ögonen, desto mindre skall det känna sig manadt att söka sin båtnad i en sntitysk politik. Emellertid är det säkert, att det icke är någon brist på krigiska lystnader hos sjelfva det fianska folket och icke heller på båg att pröfvå på en dust just med Preussen; vi må dock hoppas, att denna sinnesstämning skall förgå lika hastigt, som den uppkommit. : TYSKLAND. Efter fredsslutet i Prag och Lavalettes cirkulär till Frankrikes sändebud i utlandet har en märsbar förändring inträffat i Tyskland och den tyska pressens hållning mot Frankrike. Den kan i få ord betecknas dermed att den gamla tron på kejsar Napoleons och franska politikens öfverlägsenhet och dominerande inflytelse i Europa lidit ett starkt afbräck. På sednaste tiden ha underrätselserna om kejsarens vacklande helsa ytterligare försvagat tron på energisk handling från franska regeringens sida. De sydtyska bladen tala i detta vfseende ett friare språk än de preussiska organerna, men å båda sidor föratsättes att kejsaren icke i samma grad personligen och med hela sin kraft förmår leda händelserna i Europa. En och snvan tysk politiker går ända derhän att anse den period afslutad, då kejsarens politiska snille beherrskade situationen, och funderar redan på hvad som skall hända, jå ?vissa eventualiteter, som lätt kunna förutses?, inträffa. Men just häraf visar let sig att man från tysk sida i sjelfva verket mäste erkänna kejsarens kloka återhållsamhet och att Tyskland för sin egen fördels skull icke kan önska något bättre än just en så reserverad politik från sin vestra sranne som den hvilken nu leder kejserliga cabinettet. Man kar nemligen en tydlig förnimmelse af att det kan komma en tid, 1å franska folkets krigiska och nationella stämmning på gifven anledning genombryer de skrankor, som sista årets händelser och kejsarens försigtiga hållning pålagt det, och att i sådant fall mycket af hvad som su betraktas som ett säkert nationelt resulat. för Tyskland åter kan råka i fara. Denna förnimmelse har funnitt uttryck i Nord. Allg. Ztgs och Köln. Ztgs fortsatta oftal öfver Lavalettes fredliga cirkulär och den officiösa preussiska pressens tillfredsställelse med kejsarens upphöjda grundsater och oegennytta. Men i jemnbredd med lenna skenbara vänskap och trygghet märer man dock öfverallt i Tyskland en spänd och misstrogen uppmärksamhet på hvarje berättelse angående franska armåns nya orsanisation och beväpning, samt ett skarpt ;ktgifvande på hvarje kombination och varje rykte, som tyckes röja Frankrikes lolda planer eller dess förber delser för vissa eventualiteter?. Man kan icke rätt fvertyga sig om varaktigheten af den ording, som skapats genom Pragfreden, ch att icke en reaktion skall inträda mot len rubbning i den europeiska jemnvigten om inträffat 1866. De sydtyska tidningarne yttra sig som agdt mycket oförbehållsamt i denna rikting. Uti Augsb. Allg. Ztg. heter dett. ex. Jtlandet och isynnerhet Frankrike har blifit djupt skakadt genom händelserna i Tyskond. Hurn många steg som ännu återstå tt taga och bur många mellanlänkar ännu nåste öÖfvervinuas, så kan dock ingen bevifla att Preussen förr eller sednare skall ödgas med vapen i hand försvara sina erfringar mot sin vestra granne, Detta är åtagligt för hvar och en, som något känner ill historien. Det är utow allt tvifvel att je tyska förhållandena redan utgöra den nedelpunkt, hvaromkring hela den franska olitiken rör sig, och det är troligt att kejar Napoleon så ifrigt söker uppresa ett bålrerk mot den orientaliska flodens böljor enlast derför att hans rustningar och framför lt hans allianser — hvarförutan Frankrike, om med all sin makt dock är försigtigt, cke vill komma i strid med Tyskland — nnu icke vunnit nödig fasthet. Orienten r för Navoleon icke ändamålet, utan blott tt medel att genom lämpliga eftergi:ter örvärfva sig bundsförvandter. Sålunda är tällningen i alla afseenden otillfredsstälande och ferlig både iör Preussen och ör alla den tyska nationens stamnar, hvilkas öde med ell säkerhet inom