— Elgjagt i förbjuden tid. Från Wingåker skrifves, att den 3 dennes blefvo några persooer vid Läppe hamn varse tvenne elgar, som kommG simmande i Hjelmaren från Julitalandet. Vid utsigten till en så god fångst grep ifvern dem, och utan att göra sig reda för följderna, rodde de genast ut, försedda med vapen. De upphunno snart djuren och dödade dem med några yxhuog, samt förde sitt lättfångna byte i land. Det bestod af en elgtjur och en ko, hvaraf den förre hade tre skottsår i hufvudet. Först nu kommo jägarne att tänka på huruvida deras tilltag varit lofligt eller ej: och med icke ringa öfverraskning funno de, att jagttiden å dessa högdjur tilländalupit tre dagar förut. Som de således nu insägo sin förseelse, och saken dessutom ej gerna kunde döljas, begaf sig en af dem till närmaste kronobetjent för att angifva densamma.