Aftonbladet – 15 oktober 1866, sida 2

åten och blef genom densammas lifliga Id tvingad att skyndsamt retirera. Kort erefter blef Neiglick beordrad att med 80 nan på 10 båtar rekognoscera fiendens tablissementer och upptäcka dess förvänade kanonslupar, 6 mil bakom hufvudstyrsan vid Kuopio. För att verkställa denna ned stora faror förknippade order var nödvändigt att passera ett sund, der en fältrakt var placerad. Detta skedde på natten, yckligt, derigenom att Neiglick och hans olk gingo i land på motsatta sidan af fältvakten, hvarefter båtarne drogos 2000 alnar genom en skog, hvarefter de åter sattes i sjön. På återfärden måste Neiglick passera sundet på ljusa dagen. Vinden var oynonsam, segel kunde begagnas och man-. skapet, utom styrmännen, beordrades lägga sig ner i båtarne. En jägarekorporal, en några år förut till Finland rymd ryss, agerade som befälhafvare och inbillade fältvaktsbefälet att han medförde ammunition till ryska armen vid Kuopio. Rekognosceringen utfördes till grefve Sandels fullkomliga belåtenhet, som ofta beordrade Neiglick att göra sig underrättad om fiendens företag, då Neiglick begagnade 2 å 4 man som roddare i en liten båt. I träffningen d. 27 Okt. 1808, vid Idensalmieller Wirtabro, derryssarne af 6000 man förlorade 2000, jemte deras kommenderande general Dolgorucki, deltog Neiglick med sådan bravour att han erhöll guldmedaljen för tapperhet i fält. I träffningen på Westerqvarb den 21 Mars 1809, vid ryska armåns öfvergång från Wasa till Umeå, blef N. träffad af en jägarekula, som gick ige nom låret i samma ögonblick som den kommendering, hvilken han tillhörde, slog sig igenom den trupp, som fienden framkastat för att afskära reträtten. Tillfrisknad deltog N. den 3 Juli i rekognosceringen mellan Hörnefors och Södermöle, då en häftig gevärseld uppkonn och den 5 Juli i träff. ningen vid Hörneforss, der brigaden anfölls af en öfverlägsen styrka. N. placerades 1810 som fändrik och befordrades samma år till löjtnant vid lifregements-brigadens grenadierkår samt transporterades som äld: ste löjtnant på Smålands grenadierkår, de: han avancerade till major och deltog 181t och 1814 i fälttågen i Tyskland och Norge erhöll 1840 afsked från majorstjensten sam utnämndes samma dag till postinspektör Jönköping, der han långt förut var bosat och der han med en outtröttlig ifver och med uppolfring af tid och krafter deltog alla kommunalbestyr, äfven sedan åren bör jade uttaga sin rätt. Då koleran första gån gen utbröt der, ådagalade han både stor personligt mod och den ädlaste mennisko kärlek. Den svigtade aldrig, och han till hörde deras antal, som aldrig kunde säg nej då en vän eller en hjelpbehöfvande ba honom om en tjenst äfven då utlörande deraf ådrog honom stor möda. Ända till för några år sedan, då krafterna sveko ha nom, skötte han det ytterst mödosamm postkontoret i Jönköping med utmärk skicklighet, sjelf alltid förste man på kon toret, var nitisk för befordrandet af snab bare postkommunikationer och alltid väl villig mot allmänheten. Han var i ordet sannaste bemärkelse en ädel man, som hög värderades för sin bottenärliga karakter oc sitt varma hjerta. — Dödsfall. Kyrkoherden i Gökhem: Marks och Sörby församlingar (Skara stift C. Risbeck har aflidit, öfver 85 år gammal