Rysslands planer. Den ryska tidninsen Vest, hvilken åtnjuter stort anseende, ramkastar en vink, hvilken ej kan undgå Itt väcka uppmärksamhet. Vest begagnar remligen tillfället af prinsessan Dagmars ntåg i Petersburg som storfursten-tronfölarens brud att till sist yttra sig sålunda: Sjelf bestämd att bära Rysslands krona, ir Dagmar syster till Englands blifvande Irottning och till konung Georg af Grekand. Under det suveräniteten öfver det lyckligaste rike i verlden en dag skall tillfalla hennes engelske svåger, skall hennes orekiske broder, som herrskar öfver ett folk af samma religion som vi, enligt all sannolikhet upprätta ett stort konungarike på det muhamedanska väldets ruiner. Skulle Försynen vilja, att Dardanellerna icke skola bli rysk egendom, kunna vi endast önska, att de skola tillfalla det ortodoxa Grekland och dess konung, vår blifvande herrskarinnas broder. Ryssland, fastän herrskande i Svarta hafvet och Östersjön, är ej i besittning af de sund, som sammanbinda dessa vatten med oceanen. Mycken kamp kan erfordras, för att göra oss till herrar öfver Dardanelletna; men Suude:, Nordens Dardaneller, är i alla fall uti konung Kristians händer, den höge fadren till vår egen Dagmar. Vi hoppas och förlita oss uppå, att de familjeband, som förena de danska och ryska dynastierna, skola bistå oss i ernåendet af dessa önskningar, hvilka ett mäktigt Ryssland ej kan annat än fullfölja.? Med anledniog häraf anmärker Times: cHvad Konstantinopel angår, hafva vi länge varit vana vid att höra ryssar tala om dess framtid i d n ton, förf. i Vest använder; men att Öresund, enligt djerfva spekulanters mening, skall bli ett ryskt sund, och detta genom den enkla omständigheten att vara innefattadt i en vacker 19:årig flickas hemgift — det hade vi knappast vänat oss att skola få höra. Underrättelsen härom skall, förmoda vi, svårligen kunna behaga danskarne, svenskarne, norrmännen och reussarne, hvilka så länge varit vana att etrakta det som en befallande nödvändighet för deras nationala oberoende att hålla Ryssland från Sundet.4