Aftonbladet – 13 oktober 1866, sida 2

ögonen? Och tant Pen sjelf slapp icke undan tadlets skärpa den aftonen, ty tant Mac förlät henne aldrig att hon vågade deltaga i en kontradans. Hvilken dålig smak! En viona vid hennes år i dansen! Bevars! et var nästan, för mycket löjligt. Aftonen gick och supten bars in på brickor och bjöds omkring, som t6. Och sedan fru Archie i hast gjort sin måltid, bytte hon om plats, två, tre, fyra gånger, och kom hvarje gång närmare: dörren, ty det-var ju så varmt! Slutligen försvann hon genom denna dörr, just under det tant Penelope lånade sin uppmärksamhet, dels åt vingen af enstekt kyckling, dels åt berättelsen om en af grannfruarnes husliga bekymmer och bittra klagan öfver en fjenstflicka, som haft den oförskämdheten att gifta sig. Tant Penelope stod lugnt qvar i förmaket tills det blifvit slut både på kycklingvingen och klagovisan, hvarefter hon skickade bort sin tallrick, skakade ett par brödsmulor från den guldskiftande brokaden och Jlemnade förmaket. Förstugan var upplyst, men matsalen hade blifvit lenmad åt glömskans mörker. Dit styrde tant Pen sina steg utan att medtaga något ljus. Hon öppnade dörren sakta och ick in. Från väggen midtemot dörren ramträngde ett ljussken ur panelningen. Hon smög sig ljudlöst dit och tittade in genom en temligen bred springa, hvarvid hon fick se den sköna Ethelinda på knä framför en öppen koffert, som stod i en smal gång, eller snarare en mörk skrubb, bökom panelen. Hon sökte ifrigt bland :koffertens innehåll efter något som hon ej fann, och tant Pen kunde höra huru hon flämtande framhviskade sin förtrytelse, under det hon kastade omkring de gamla mögliga sakerna i kistan.