Aftonbladet – 13 oktober 1866, sida 2

tant Jeanette försökte, ehuru de ej tyckte om sin fina sonhustru; att öfvertyga sig sjelfva, för sin afgudade sons skull, att de verkligen voro ledsha öfver hennes beslu: tade-afresa. Mary öch Rachel sade ingenting, men det var nu så deras sätt att yttra sina känslor. Ja, ja, Penelope, sade den beskedliga lilla tant Jeanette, Seftersoim hon hödvändigt vill resa, så var det riktigt en lycka att vi beät våra grannar hit i afton. Hon skall få en riktig irländsk dans innan hon far.t Hvartill tant Penelope smälog och nickade bifall vid sin sticksöm. Den unga frun vred sig otåligt i soffhörnet och be: traktade tant Pen förstulet med sina ljusa, blågröna ögon. Men tant Pen satt lugnt qvar i fönstret och räknade sina maskor, gladlynt och blomstrande som. vanligt. Fru Archie var emellertid icke mycket i förmaket den dagen, emedan hon Cpackade in och ordnade sin drägt för aftonen. Ty der skulle komna mycket främmande till Glenrig, den aftonen. Det var icke en sådan bal på landet, som då man begynner dansa klockan elfya på aftonen, och då en stor virtuos från närmaste stora stad Kommer med bantåget för att spela polkor och mazurkor. Nej, det var ett sådant gammaldaga kalast, der fråarne komma i sina väl bibehållna sidenoch sarsklädningar, och bära mössor som de föra med. sig omsorgsfyllt inlagda i spetsnäsdukarne; der en ung dam anser sig vara i full baltoilett,. då hon bär hvit nettelduksklädning och fäster en törnros i lockarne, och der hennes kavaljer mellan danserna bjuder henne aniskakor och soöckerbröd vid det runda bordet, der teet serveras, och der de gamla fruarna sitta i ett hörn och prata och skicka tillbaka sin tekopp för att få litet mera socker.