Aftonbladet – 11 oktober 1866, sida 3

är mjuk, armen, vackert rundad, handen väl lagd, utan att vara liten, tänderna friska och jemna, kroppens fyllighet vittnar om en fullkomlig helsa; sådana äro de företräden med bvilka naturen begåfvat mig.? Sådan är hennes yttre menniska. Det är den unga borgerliga qvinnan, som träder fram (med hela nyheten i sina behag och med sitt kraftiga blods hela bländande glens. Under olika namn har: hon länge framträdt i bistorien för att intaga sin plats i detfranska samhället; hittills har hon icke kunnat nå den, icke kunnat höja sig till inflytande och makt annat än genom att förvandla sig och på visst sätt öfvergifva sin natur och skilja sig vid sin sanna karakter, i det hon pntingen ombildades till förnäm dem eiler vandrade genom en misstänkt gunsts hems liga bakport. I madame Roland her hon förblifvit sig sjelf. Hon har en borgerlig gestalt och en borgerlig själ, hvilket för in2en del vill säga detsamma som en själ, hvilken är blottad på naturlig höghet, utan ieremot betecknar en själ, som är begåfvad med en höghet som är den egendomlig, och som parar behag med kraft och en viss taatthet eller oslipad stolihet, som uppenbaar sig i det sätt hvarpå spiran nu fattas. Madame Roland är just den genom behag och styrka öfverlägsna borgerliga qvinnan, skapad att beteckna denna folkklass tillegpande af makten och till att, om så fordras, besegla det med sitt blod. Och om jag icke misetager mig, så är detta just hennes historiska ställning till revolutionen, i hvilken on kastar sig in med ett af passion uppyldt hjerta och med en själ som är danad tt förstå allt och till att fängsla och draga la de ra erade med sig, i det hon i le flesta fall fördnnklar dem alle, (Forts.)