Aftonbladet – 11 oktober 1866, sida 2

med att spatsera omkring i nattmössor och echalar, och att stöta samman i mörka rum, der båda i förskräckelsen släckte sina medförda ljus. -Mea den fjerde aftonen, just då tant Pen höll på att lägga upp sitt år i papiljotter, hörde hon en sakta vridning på låset till sin dörr och fann vid undersökning af denna, att hon var instängd, Hon satte sig ned på närmaste stol och började skratta tills hon fick tårar i ögonen. Bra gjordt!4 utropade hon och torkade sina ögon, Smycket bra gjordt, fru Archie! Ni är ändå mycket slugare än jag någonsin trodde!x Tant Mac Alister, som också fann sin dörr stängd, tog icke saken så lugnt, utan brast ut i en monolog full af vrede öfver den der lågtänkta menniskans oförskämdhet, djerfhet och list. Men hon skulle visa henne annat, det lofvade hon. Hon skulle afvakta tiden och öfverlista henne till sluts. Hon skulle låta göra en dubbelnyckel till sin dörr och nästa natt öfverraska henne midt i hennes hemlighetsfulla sysselsättnivg. Och när tant Mac slutligen gick till hvila, drömde hon att tant Penelope, klädd i en italiensk bonddrägt, öfversållad med juveler, red bort från Glenrig i sällskap med ett helt röfvarband, hvaraf en och hvar hade ett stort skrin med guld med sig på sadelbommen. Och det skulle vara ett mycket för svagt uttryck, om man sade att tant Macs blickar liknade dolkstygn, då hon följande morgon mötte tant Pen vid frukostbordet. (Forts.)