Aftonbladet – 10 oktober 1866, sida 3

provisoriska. oeseseRse——————— Om riksdagens hus. Till Redaktwnen af Aftonbladet. Uti en i gårdagens Aftonblad intagen artikel, innefattande beskrifning öfver ?Representanthuset på Riddarholmen?, har redaktionen framställt några anmärkningar, som icke torde böra lemnas helt och hället obesvarade. Redaktionen erinrar först, att man vid anordningen af representantsalar i andra länder inrättat platserna så, att ledamöterna sitta i halfeirklar, böjande sig kring ordförandeplatsen, och redaktionen förmenar att, om ock en sådan iuredning icke ansetts lämplig i första kammaren, i följd af salens längd i förhållande till dess bredd, så kunde något hinder dock icke förebäras för en dylik anordning af ledamöternas platser i andra kammaren. I anledning häraf torde, bland de flera skäl, hvarför icke sittplatserna iandra kammaren kunnat inrättas så som redaktionen förordar, endast ett behöfva anföras, nemligen att deona byggnad ej är en särskild för detta ändamål uppförd, utan en gammal, som blott ändras för att göras så än damålsenlig, som på den korta tiden af !e år kan medhinnas, och uti hvilken det förhandenvarande utrymmet ej medgifver någon annan anordning. I andra kammaren, som i verkligheten är längre i förhållande till sin bredd än den försia, måste nemligen platser beredas för omkring 200 ledamöter, och, äfven med den anordning, som nu blifvit följd, får hvarje person endast en golfyta af 7 qvadratfot, då nödigt utrymme först aftagits för talmannen och notarierna samt afdrag skett för nödiga gångar m. m. Att den halfcirkelformiga anordnincen af sittplatserna i en fyrkantig sal måste upptaga vida större utrymme, än då stolarne uppställas i raka linier, inses lätt, då man erinrar sig att inskrifningen af en cirkel i en fyrkantig figur, icke kan ske utan att flera delar af denna figur komma att ligga utanför cirkelns periferi. Derjemte torde icke böra förbises, att orsaken hvarför den cirkelformiga anordningen i utländska represenientkamrar anses så särdeles fördelaktig, egentligen härleder sig derifrån, att hvarje talare der uppstiger uti en i cirkelns medelpunkt uppförd tribun och således vänder sig mot församlingen, i följd hvaraf han bättre höres af dem, som äro placerade i en halfcirkel framför hooom. Hos oss deremot, der re,resentanterna hittills, enligt grundlagen, måst tala från sin plats, och der sannolikt förändring i detta bruk icke så snart torde komma att införas, är fördelen af den halfcirkelformiga anordningen af platserna nästan ingen, då talaren ändock alltid kommer att vända ryggen ät dem, som hafva sina platser bakom honom. Beträffande redaktionens förmenande, att man. ej bekymrat sig om att sörja för fyllandet af allmänhetens anspråk på någon beqvämlighet vid bivistandet af öfverläggningarne, torde böra nämnas, att läktarne komma att förses med stolar af samma konstruktion, som sätena på operans parkett samt att utanför läktarne äro rum för aftagandet af utanplagg, hvarest jemväl tillfälle finnes att begagna skrifmaterialier m. m. Några andra beqvämligheter för allmänheten har utrymmet på läktarne ej medgifvit. I afssende på platser för tidningarnes re ferenter, beror det naturligtvis på den blitvande riksdagen att besluta huruvida dessa referenter må placeras ned i sjelfva salen, eller på läktare. Men för det sednare fallet, torde billig anledning till klagan icke förefinnas, då läktarne komma att inredas så, att referenterna få sina från den öfriga allmänheten afskilda platser, försedda med pulpeter samt dessutom tillfälle att i cet bredvid liggande rummet begagna skrifinrättning. Hvad slutligen angår klagan deröfver, att begge kamrarne blifvit så isolerade från hvarandra, att ledamöterna af den ena kamimaren skulle, för att besöka den andra, behöfva först gå ut på gatan. för att kunna begifva sig upp till den andra, så grundar sig denna föreställning på ett misstag, enär begge husen en trappa upp äro förenade cnom en täckt genomgång, så att ran utan att gå ut på gatan kan begifva sig från den ena kammaren till den andra, äfven utan att begagna andra kammarens talmansrum til genomgång. Stockholm den 9 Oktober 1866. C. G. Hierta.