Aftonbladet – 9 oktober 1866, sida 3

UTRIKES. ÖSTERRIKE. Möjligheten af förre sachsiske ministern Beusts uträmning till österrikisk utrikesminister börjar allt mera sysselsätta uppmärksamheten i Tyskland. Sälunda skrifves från Wien till Augsb. Allg. Zeitung: Ryktena om Beusts inträdande i österrikisk tjenst ä 0 ingalunda gripna i luften och bli visst icke officielt motsagda. Och om än en officiel dementi skulle komma, så förändrar den dock icke sjelfva faktum, att man underhandlar med. Beust och att hans sammanträffande med kejsaren i Ischl ingalunda är tillfälligt. Naturligtvis skall hans utnämving utgöra den starkaste demonstration mot. Preussen, och att den måste betraktas som en signal för genomförandet af planer, hvilka man blott illa förstår dölja.? Hvad för öfrigt kejsarens underhandlingar med-Beust angär, så berättar en Wientidning att det länge varit meningen att göra honom till direktör i utrikesministören (möjlicen för att göra utnämningen mindre stötande för Preussen), men att grelve Mensdorff på sista tiden med stor bestämdhet förnyat sin afskedsansökan, och att man derför anser Beusts inträde i: kabinettet mycket sannolikt. Då Beust är protestant kan han icke derjemte öfvertaga befattningen al minister för kejserliga huset såsom grefve Mensdorff. Huru man från preussisk sida betraktar denna fråga, synes af ett bref till Nordd. Allg. Zeitung, der det heter: Det är ett taktum att man för allvar tänker på attlemna utrikesport öljen till konungens af Sachsen f. d. ministerpresident, den berömde hr v. Beust. Hr Beust har visat att han är en mycket kortsynt politiker; han har måttat på svart-hvitt och träffat grönt-hvitt (sachsiska färgerna), och det är säkert att hans inträde i kabinettet icke skall betraktas med blida ögon, med undantag af några få exalterade kretsar och stortyskar, hvilka ännu beständigt drömma om ett triumftåg från Wien tillFrankfurt; Det är ej blott en förödmjukelse för den österrikiska nationalkänslan att nödgas ta sin tillflykt till en utländning för att få utrikesministerposten besatt, utan det skall -derjemte väcka oro bland Österrikes. icke-tyska nationaliteter, att en man, som fanatiskt vidhänger den stortyska iden, ställes i spetsen för statsstyrelsen.? Den sista anmärkningen, att slaverna och ungrarne sannolikt skola bli föga belåtna med Beusts utnämning, är sannolikt ganska riktig, ty en minister Beust i Österrike kan svårligen tydas på annat sätt än